Header

Beskrivning: Linotype Model 14 sättmaskin.

Linotype grundades 1886 av Ottmar Mergenthaler i Brooklyn i New York som Mergenthaler Linotype Company. Företaget sålde då sättmaskiner. Senare grundades dotterbolag i andra länder, bland annat Storbritannien och Tyskland.

Den första linotyp maskinen designades av Otto Mergenthaler 1884. Matriserna stämplades på kanterna av upprättstående staplar, varje stapel innehöll bokstäverna i hela alfabetet. Två av dessa maskiner byggdes.

1885 tog Mergenthaler fram sin maskin med bara en karaktär stämplad på varje matris, och detta var den verkliga början på Linotype som ett kommersiellt förslag. Mer än 200 av dessa maskiner byggdes, varav tio skickades till England. De fyra första installerades i New York Tribune i juli 1886.

Modell 14 (gammal stil)
Infördes i juli 1914.
Model 14 visades första gången på Waldorf-Astoria Hotel, New York, i april 1914. Den var väldigt lik Model 8, med tre magasin, en modell 8 växlingsmekanism universell ejektor, vattenkyld formskiva etc.
Maskinens huvuddrag var ett smalt hjälpmagasin, placerat vid sidan av de tre vanliga magasinen och i ett plan med dem. Matriserna i detta hjälpmagasin frigjordes med hjälp av en escapement-mekanism kopplad direkt (det vill säga utan en tangentbordskamverkan) till en serie tangentknappar, ungefär likadana, på en tilläggsmaskin, men anordnade vertikalt. Maskinens fördelarstång och fördelarskruvarna var långsträckta för att täcka hjälpmagasinen. Den senare innehåller tjugoåtta kanaler. Förutom att använda vanliga Linotype-matriser, kan den bära stora tecken på upp till 42 eller 48 punkter setvis. Dessa stora matriser har klackar, och därför upptog varje karaktär två kanaler. Maskinen konstruerades för att ställa in huvudbokstäver eller stora reklamfigurer i samband med sitt vanliga arbete. Eftersom matriserna från hjälpmagasinet måste föras till monteringsmekanismen med hjälp av ett hjälpmatrismatningsband, var det uppenbarligen omöjligt att montera dem med någon avsevärd hastighet, särskilt stora tecken. Många operatörer föredrar att montera matriserna för hand från en automatisk sorteringsstaplare och antingen lyfta dem från den andra hissen för hand eller låta dem springa ner till staplaren. Extramagasinet kunde bytas mycket lätt, och det fanns ett ställ som passade baktill på maskinen för att bära extra magasin. Extratangentbordet var en stansbräda med två uppsättningar nyckelknappar, överlagrade, så att det ändrades från en till den andra kunde göras mycket lätt.

Modell 14 (senare stil)

Den senare stilen var utrustad för att bära delade magasin, som lättare kunde tas bort. Sidomagasinet, var en bred typ med en speciell spak som skär av huvudtangentbordets locksida, och låter operatören använda sidomagasinet genom att manövrera från huvudtangentbordet. Mekanismen som används för att fungera; sidoenheten från huvudtangentbordet var av en komplicerad konstruktion.

1 februari; 1930 introducerades ett nytt 34-kanaligt (11 1/4 tum brett) tresidigt magasin, enhet. Det första enkla tangentbordet Model 14 bar serienummer 33590. Alla tidigare sidomagasin hade 28 kanaler. Detta 28-kanaliga sidomagasin var 7 3/4 tum brett.

Denna maskin erbjöds också till handeln som en 72-90-kanalsmaskin.

Alla modell 14:s bärserie. nr 46706 och uppåt var utrustade med de så kallade breda 34-kanaliga sidomagasinen. Dessa magasin var inte utbytbara med de så kallade 34-kanaliga, smala sidomagasinen, som applicerades på alla modell 14:s bärserienummer 33590 upp till serienummer 46706.

Anmärkning: Sättmaskin som tillhört Västerbottens tryckeri, Stationsgatan mot stationen flyttades senare till Högströmsgatan.