Header

Beskrivning:JAMES THEODOR SANDSTRÖM,
v. konsul, f. 28 jan. 1842 i Tuvans by av Skellefteå socken, son till sjökaptenen och skeppsbyggmästaren Johan Sandström, som omkom vid briggen Juniors första resa den 4 augusti 1854, och hans hustru Anna Fredrika Steinvall från Kåge.
När farmodern, patronessan Sandström på Karlgård, var ute och körde med sin travare hingsten Kajanus, satt sonsonen James ofta på kuskbocken för att hoppa
ner och öppna grindarna och säkerligen grundlades då det levande
intresse för hästar, som följde honom livet igenom. Som ung man var han en kort tid till sjöss under en resa till Holland. Hemkommen fick han plats som bokhållare på Lejonströms sågverk, där hans farbror kapten Nicanor Sandström var chef. När sågverket övergått i andra händer, praktiserade han ett år vid ett sågverk i Ångermanland och blev sedan chef för Björnsholmens sågverk, innan detta köptes av firman Markstedt & Söner.
År 1870 startade Sandström tillsammans med förre guldsmeden Mannberg firman E. G. Mannberg & C:o och inköpte samtidigt Abr. Sidenmarks affär och fastighet vid Storgatan. De drevo firman till år 1875, då affären såldes till Sidenmarks bröder Johan och Jonas Sidenmark. Mannberg flyttade till Kåge och startade kvarnrörelsen där, och Sandström ägnade sig åt den trävarurörelse, som förut skötts av honom under kompanjonskap med Mannberg. Under
denna tid var Sandström så gott som ensam ägare av Holmfors privilegierade sågverk i Kåge. I slutet av 1870-talet sålde Sandström Holmfors såg, men fortsatte med export av bilade sparrar. Vid denna tid blev han direktör för Spritbolaget i Skellefteå, vilken befattning han innehade ända till sin död.
I början av 1880-talet startades av Sandström och handl. Abr. Ruth firman Ruth & Sandströms grosshandels- och agenturaffär, som blev av betydande omfattning. Ruth avled 1888, men Sandström fortsatte firman oförändrad. Till slut kan också nämnas, att Sandström tillsammans med grosshandlare Isaac Hirsch drev sågverksrörelse vid Granviks sågverk på Seskarön i Neder-Torneå. Till tysk v. konsul utnämndes Sandström under 1890-talet.
Tidigt kom Sandström med i det kommunala livet. År 1873 valdes han till revisor av stadens räkenskaper, vilket uppdrag han innehade år efter år till 1884. Då blev han ledamot av drätselkammaren och året därpå valdes han första gången till ordförande. Som sådan fungerade han en lång följd av år. 1884 valdes han också till brandchef. Sandström var den som byggde och till staden skänkte det gamla spruthuset, som för några år sedan skattade åt förgängelsen. I handels- och sjöfartsnämnden och taxeringsnämnden invaldes han år 1887.
Alla sina uppdrag skötte han med stor duglighet och redbarhet. Han hade ett skarpt huvud och var en rivande karl och framstående både i det civila och enskilda livet. »Sandström var karl.» Detta lakoniska omdöme fälldes av en arbetare. Häftig var han, men det var aldrig något knussel hos honom och hans ord var kungsord, d. v. s. att lita på.
Sandströms stora hobby var hästsporten, och som hästkarl var han känd över hela övre Norrland. Tillsammans med sin kusk Olsson gjorde han ibland månadslånga resor till Finland ända till Rovaniemi och köpte finska travare, som sedan tävlade på travbanorna. Vid sin död hade han också fem hästar på stall.
Kusken Olsson var född i Uppland 1857, hade genomgått körskola å Strömsholm och fick anställning hos konsul Sandström 1887 och avled år 1927. Olsson var en utomordentligt skicklig körkarl och hästskötare. År 1903 erhöll han Djurskyddsföreningens medalj, som jämte en penningsumma högtidligen utdelades av prosten Åberg i landsförsamlingens kyrka. Olsson excellerade gärna i att köra fyrspann. Efter en landshövdingmiddag på hotellet bjöd konsul Sandström landshövding Crusebjörn på en åktur. På utsatt tid, klockan 6 e. m., infann sig Olsson uppsträckt i livré med droskan, förspänd med fyra hästar. Konsuln gick ut på hotellets balkong och ropade: »Vad i helvete har nu Olsson hittat på?!» Olsson blev inte svaret skyldig. Men herrarna satte sig upp: landshövdingen, Sandström, handl. H. Höjer och häradsskrivare Nyblad och åkturen utsträcktes till Ersmarks vägaskäl. Där ville herrarna stiga av, medan ekipaget vände, men detta tillät inte Olsson. Med van hand dirigerade han hästarna och vände utan missöde. Den åkturen inbragte Olsson 5 kr. i dricks av var och en av herrarna.
På 1880-talet köpte konsul Sandström handlande Bergströms stora fastighet vid dåvarande torget, och vid denna tid sades det om Sandström, att han hade den vackraste frun, den vackraste hästen och det vackraste huset i staden.se
Sedan 22 oktober 1871 var Sandström gift med Hilma Höijer, f. 6 febr. 1844, dotter till postmäst. Höijer, d. 4 okt. 1895 å Sophiahemmet av cancer. Fru S. var en »änglagod» människa och snäll alldeles makalöst. År 1900 gifte konsul Sandström om sig med Elise Constance le Grand, f. 26 juli 1856 i Dörby, Kalmar län.
Konsul Sandström avled under en badsejour i Borgholm den 8 juli 1906. Han var en herreman utan fruktan och tadel och uppbar värdigt den Sandströmska släktens traditioner. På sin tid var han en av ledargestalterna i stadens liv.
Han efterlämnade tre söner i sitt första gifte: 1) John Gustaf, civilingenjör, f. 22 juli 1872, d. 16 sept. 1907,
gift 1902 med Mia Hagman, dotter till borgmästare C. A. Hagman i Kalmar. Två efterlevande döttrar: Greta och Brita;
2) Hjalmar Theodor, f. 6 nov. 1873, efterträdde fadern som direktör för Spritbolaget, gift 1906 med Hildur Holmstrand, dotter till apotekare Alb. Holmstrand. En dotter: Elisabeth, postexpeditör, gift med postexpeditören Tord Wetterberg;
3) Pontus, rådman m. m. i Luleå, f. 26 juni 1875, gift med Anna Maria Hamrin, f. Wessling.

Typ av person:Fysisk person

Titel:Vice konsul

Levnadsperiod:1842-01-28 – 1906-07-08

Hem land:Sverige

Hem län:Västerbotten

Hem kommun:Skellefteå

Hem socken:Skellefteå

Hem ort:Skellefteå

Övriga anmärkningar:Gamla stadsbor sid 156 – 159.