Header

Beskrivning:Henrik Gahns aktiebolag, Kunglig hovleverantör Uppsala

År 1867 startade kemisten Henrik Gahn Upsala Tekniska Fabrik. Tanken var att producera främst bläck och bläcksvärta. Efter några år bytte företaget namn till Aseptin-Amykos AB, för att 1878 åter byta namn, till Henrik Gahns Aseptin-Amykos AB. De främsta produkterna var konserveringspreparatet Aseptin, som användes till att konservera bland annat kött, och ett antiseptiskt desinfektions- och munsårsmedel, Amykos. Både dessa preparat bidrog till företagets framgång, eftersom de kom att användas flitigt vid bl.a. Akademiska sjukhuset i Uppsala.
1884 började företaget med tvåltillverkning.
Källa: Wikipedia
     https://sv.wikipedia.org/wiki/Henrik_Gahns_AB


Nedan utdrag ur artikel av Uppsala Industriminnesförening:

Henrik Gahns AB var en av de allra mest kända av de många industrier som verkade i Uppsala under industriepoken. Verksamheten startade redan 1867 och pågick sedan i drygt hundra år.
/…/
Gahns däremot var är ett tidigt exempel på företag som byggde på ett samspel mellan vetenskap och industri. Henrik Gahn lade mycket tid på kemiska experiment av olika slag. I sin ”Compositionsbok”, som han påbörjade 1866 redovisade han sina laboratoriearbeten. Där framgår att han bl.a. arbetade med preparat som smärtstillande vatten, medel mot finnar och vårtor, koleradroppar, hårväxtmedel, piller mot dålig andedräkt m.m.

En annan punkt där Gahns var tidigt ute var den intensiva reklam med vars hjälp produkterna skulle föras ut på marknaden.
/…/
Vem var Gahn?
Henrik Gahn föddes den 1 april 1820 i Falun och son till salpetersjuderidirektören Johan Henrik Gahn. Han hade inte minst genom sin farfar kemisten Johan Gottlieb Gahn anknytning till det vetenskapligt förankrade utvecklingsarbetet inom svensk bergshantering. Bergskollegieassessor Johan Gottlieb vän till Scheele och hade varit Berzelius lärare. Även Henrik Gahn ansågs vara en för sin tid framstående kemist. Han blev 1838 student i Uppsala och 1841 elev vid Sveriges första civila tekniska högskola, nämligen Falu bergsskola.

Det följande året var han elev på Jernkontorets stat, där han 1845–48 var extra stipendiat. Där deltog han i en del av den geologiska kartläggning av Sverige, som då genomfördes på Jernkontorets bekostnad och som 1856 resulterade i ”Geognostisk karta öfver Sverige”.

/…/Ungefär samtidigt som Gahn flyttade till Uppsala började man förstå bakteriernas roll. Bakterierna var visserligen kända sedan länge och hade studerats i mikroskop av van Leuwenhoek redan på 1600-talet. Men det var först genom fransmannen Louis Pasteur som man började förstå deras betydelse för förruttnelse, härskning och jäsning. Under åren 1855-57 arbetade han på uppdrag av bryggerier i staden Lille i norra Frankrike och år 1858 publicerade han ett epokgörande arbete där han visade på mikroorganismernas roll för jäsning. Detta arbete lade grunden till den moderna bakteriologin. Snart spred sig också en insikt om att många sjukdomar förorsakas av bakterier.

Den österrikisk-ungerske läkaren Semmelweis visade under slutet av 1840-talet att när läkarna ägnade sig litet åt enkel hygien och handtvätt så sjönk dödligheten i barnsängsfeber dramatiskt. Men hans resultat och den bok han publicerade år 1861 fick inte det genomslag de förtjänade, bl a därför att han inte hade någon vetenskaplig förklaring.

Den engelske kirurgen Joseph Lister tog däremot fasta på Pasteurs rön och var övertygad om att bakterier orsakade den sårfeber och kallbrand som ledde till många kirurgpatienters lidande och död. Han visste att fenol, eller karbolsyra som det då kallades, tog bort stanken från kloakavfall och insåg att detta nog berodde på att bakterierna dödades. I mitten av 1860-talet började han därför använda fenol för att sterilisera instrument och tvätta sår med mycket gott resultat (från 1865 till 1869 sjönk dödligheten från 45% till 15% på operationsavdelningen för manliga olycksfall). Han betraktas som den moderna kirurgins grundläggare. Men även Listers idéer mötte stort motstånd och slog egentligen inte genom förrän han framgångsrikt behandlat ett infekterat sår på drottning Viktoria.

Att tyskarna med goda resultat tillämpade Listers metoder under 1871 år fransk-preussiska krig bidrog också till att Lister fick gehör.

Man sökte efter bakteriedödande medel också för annan användning än den medicinska. Under 1800-talets mitt var ”köttkrisen” ett begrepp. Försörjningen av färskt kött till de större städer och befolkningskoncentrationer som växte fram var ett stort problem. Man hade klart för sig att en lösning skulle kunna vara import från länder som Argentina och Australien, men det förutsatte bättre konserveringsmetoder. Men kyltekniken var fortfarande primitiv.

Aseptin
År 1867, samma år som Lister publicerade sina resultat i The Lancet, startade Henrik Gahn ett litet företag i Uppsala som han kallade för Upsala Tekno-Kemiska fabrik och som tillverkade bläck och blanksvärta.

Men Gahn hade också andra planer. Han var uppenbarligen medveten vad som var på gång i andra länder, vad Pasteurs arbete innebar och förmodligen även Listers arbete. Han insåg vilka behov som fanns av bättre bakteriedödande medel för konservering och för medicinskt bruk. Men det enda medel som erbjöds var då den frätande och smärtframkallande ”karbolsyran” (fenol).

På något sätt hade Gahn emellertid blivit medveten om att även borsyra hade antiseptiska egenskaper och han lanserade ett borsyrepreparat som fick namnet Aseptin. Medlet var avsett att kon­servera kött och andra livsmedel. Gahns ville visa upp sina rön. Så här beskrivs händelsen i Gahns jubileumsskrift från 1947:

På förmiddagen den i 5 januari 1869 stod ett förväntansfullt sällskap samlat kring en hemlighetsfull ektunna med lock i Henrik Gahns tekniska fabrik i Uppsala. Det var tio herrar i jacketter och bonjourer med snäva randiga och rutiga byxor, höga kragar, hakskägg och polisonger. En enda dam i turnyr och med en liten »frumössa» på den höga frisyren representerade husmödrarna i den intresserade gruppen kring tunnan. Hon hette Sofia Östling och var väl­beställd källarmästarfru på den s.k. Gamla Gästgivaregården i Uppsala. Her­rarna företrädde vitt skilda yrken – en var källarmästare, en slaktargesäll, en entomolog, en student, en bokhållare och en f. d. kammarrättsråd. Till säll­skapet kring ektunnan sällade sig cheferna för den tekniska fabriken och så lyftes locket av tunnan inför skaran av vittnen.

I en färglös vätska låg nio köttstycken, alla genomträdda med förseglade snören och dessutom med snöre och obrutna sigill förankrade vid fönsterkar­men bakom tunnan. Tre månader tidigare – den 16 oktober 1868 – hade köttet i notarius publicus och de närvarande vittnenas åsyn lagts ner i vätskan och förseglats med dubbla sigill. Sedan dess hade rummets temperatur, som nog­grant kontrollerats, hållits omkring + 3o° C. Då snöret nu avklipptes och köttstyckena undersöktes, visade de inga tecken på förskämning. Fabrikens ägare, brukspatron Henrik Gahn, och hans kompanjon, doktor Esaias Edquist, hade uppfunnit ett nytt kon­serveringsmedel, som höll förruttnelsebakterier­na stången och som snart skulle väcka uppseen­de i hela världen under namnet Aseptin .. .
/…/
Den 28 oktober 1869 fick Henrik Gahn ett tolvårigt svenskt patent på sitt konserveringsmedel och tillverkningen drog igång. Det nya konserveringsmedlet Aseptin provades sedan under militära fälttjänstövningar 1871.

Aseptinet såldes i två former, dels Enkel Aseptin, som helt enkelt var borsyra i pulverform, dels Dubbel Aseptin som bestod av två delar borsyra och en del alun. Enkel Aseptin användes i flytande eller halvfasta livsmedel som mjölk, blod, drycker, soppor, såser, smör, hackat kött, korv mm. Dubbel Aseptin till fasta ämnen som rått kött, fisk och ägg.

Amykos
Gahn visste naturligtvis att behovet att desinfektionsmedel för medicinskt (och hygieniskt) bruk var minst lika skriande som behovet av konserveringsmedel för livsmedel. Han lanserade därför 1871 ett medel under namnet Amykos. Detta var borsyra i vattenlösning med viss tillsats av glycerin och kryddnejlikolja. Det tillverkades i två olika koncentrat. Det ena, koncentrerad Amykos, var ett medicinskt preparat för behandling av sår och hudsjukdomar, medan det andra var ett medel för tand- och munvård. Förmodligen var detta det första antiseptiska munvattnet i världen.
Källa:
Ullenhag Kersti: Industriell utveckling och demokratisering, 1862-1921. Uppsala stads historia V. Uppsala 1984
En modern industri i en gammal stad. Henrik Gahns AB 80 år. Stockholm 1947
Eriksson Torgny: Försäljningsstatistik
Sammanställning:

     https://www.uppsalaindustriminnesforening.se/henrik-gahns-ab/ Hämtat 2024-04-02

Levnadsperiod:1867

Alternativt Namn 1:Henrik Gahns Aktiebolag

Alternativt Namn 2:Upsala tekniska fabrik

Hem land:Sverige

Hem län:Uppland

Hem kommun:Uppsala

Hem socken:Uppsala

Hem ort:Uppsala