Header

Beskrivning:Johan Westermark, jordbrukare och riksdagsman, föddes i Kåge den 17 okt. 1803 och var son till soldaten för rotan 101 Storkåge Jacob Pehrsson Westerbottning (född i Selet) och h. h. Greta Davidsdotter f. 7 jan. 1765 död 8 dec. 1844. Fadern blev utkommenderad till lantvärnet under finska kriget, fick där frysa och svälta och blev till slut ett offer för fältsjukan 1809. Änkan flyttade sedan med sina barn till en stuga i Degerbyn.
Sonen Johan började sin bana som byaskräddare och kallade sig den tiden Westback, vilket namn han sedan ändrade till Westermark. Läs- och skrivkunnig och begåvad med ett klart och redigt huvud började han spekulera i jordaffärer. Han köpte den ena hemmansdelen efter den andra och blev med tiden byns rikaste och mäktigaste bonde. Han ägde till slut ett hemman med 3½ tunnas skatt och hade 21 kor i “fuset”.
Hans begåvning förde honom till den ena förtroendeposten efter den andra. Tidigt blev han nämndeman och år 1842 är han häradsdomare. Från denna tid finnes ett aktstycke som vittnar om en stark självkänsla och självständighet. En dag uppvaktades han med följande order av ortens kronolänsman.
“Häradsdomare Johan Westermark i Degerbyn anbefalles att genast efter inhändigandet härav inställa sig uti Blanksele by och Jörns församling att biträda avvittringslantmätaren Olof Burman. Skellefteå den 1 oct. 1842.
Olof Bjuhr.
Vidimeras Johan Bexelius.”

Westermark sände tillbaka sedeln med följande påteckning:
“Erhållit ordersedeln de 3 oct. 1842, men anser mig icke stå under Bjuhrs kommando.
Johan Westermark.”

Huvuvida det blev några efterräkningar härför. är för upptecknaren obekant.
På 1850-talet blev det angeläget att bygga väg mellan Skellefteå och Jörns kyrkor och k. m:t beviljade ett statsbidrag av 8.500 Rdr. Väganläggningen var stakad och Westermark fick i uppdrag att leda arbetet. Westermark hade sitt huvud för sig och brydde sig inte om stakningen. “Int’ dug’ he bygg’ väg på myrom, utan opp på berge’ ska vi”, yttrade han och av den orsaken blev den gamla Jörnsvägen både krokig och backig. Hans insikt i vägbygge ledde ock till, att han en lång följd av år utsågs till vägtillsyningsman.
Redan dessförinnan hade han valts till riksdagsman för Västerbottens norra domsaga. Hans första mandat var för åren 1847-48. I bondeståndet blev han genast bemärkt och insattes som ledamot i ståndets enskilda besvärsutskott. Han valdes också till ledamot i förstärkta statsutskottet och till suppleant i allm. besvärs- och ekonomiutskottet. Och av de motioner, han inlämnade, kan nämnas den om utvidgad rätt till uppförande av kyrkstugor.
Perioden 1850-51 är han åter vid riksdagen. Då valdes han till elektor för ståndets utskottsval och utsågs till ledamot i bankoutskottet och opinionsnämnden. Ett flertal motioner inlämnade han under denna riksdag, däribland motion om anslag till en stenbro över Skellefte älv (som förverkligades först ett 60-tal år senare), motion om anslag för upprensning i Skellefte älv, och om stapelrätt för Skellefteå stad. Den sistnämnda motionen avstyrktes av Ekonomiutskottet, då utredning saknades och staden fick sin stapelrätt först år 1881. Westermark motionerade även om avskrivning av undsättningsskulder. Men hans motioner rönte ingen framgång; de blevo alla avslagna. Någon synnerlig omsorg om vår avlägsna landsända visades ej av de makthavande.
Den 31 juli 1856 förrättades åter riksdagsmannaval för häradet, som omfattade Skellefteå och Norsjö socknar. Elektorer för de båda socknarna voro kyrkovärden Sven Norlund för Skellefteå och sockneskrivaren N. Lindström för Norsjö. Dessa förenade sig att till riksdagsombud välja förre riksdagsmannen J. Westermark med ett arvode, som höjdes till 4 Rdr B:co om dagen. “Huruvida häradsbornas önskan och förväntan uppfyllts genom detta val, torde med skäl kunna betviflas”, tillägger Skellefteå Tidning. (Till märkandes är att ovannämnde Sven Norlunds son var gift med Westermarks dotter).
Under denna period 1856–58 var W. återigen ledamot i opinionsnämnden och suppleant i allm. besvärs- och ekonomiutskottet och i förstärkta bevillningsutskottet. Av hans motioner, som röra länet kan nämnas: Undersökning ang. ändring i 1773 års skattläggningsmetod för Västerbottens och Norrbottens län. Som synes deltog W. aktivt i riksdagsarbetet både genom motioner och yttranden.
På 1860-talet hemsöktes bygden av missväxt och nödtid. Många nödlidande människor kommo då till det rika Westermarkska huset och pantsatte sina smycken av guld och silver mot mjöl. Bland dem var också doctor Ekenstedts dotter, Maria, som pantsatte sina ringar. Efter någon tid ville hon ha dem tillbaka, och när det drog ut på tiden, gick hon till slut till fru Westermark, som då blivit änka och hotade med att ”rackarn” skulle ta henne, ifall hon inte fick sina ringar tillbaka.
I det Westermarkska huset var även en hel stab av tjänare och dagsverkare. Till de förra hörde även lejda lappar, som skötte om Westermarks renhjord. Och när lapparna väntades ner till bygden, bakades och bryggdes väldeliga och borden dignade av välfägnad. Ty ju mer lappen undfägnades, desto bättre blev renlyckan.
Riksdagsman Westermark avled i sitt 63 år den 25 aug. 1866. En gravvård på Skellefteå gamla kyrkogård utmärker hans sista vilorum. Sedan år 1827 var han gift med Sara Greta Olsdotter från Burvik, f. 11 aug. 1804. I äktenskapet föddes ett barn, dottern Greta Stina den 30 mars 1828, död 1900. Hon bortgiftes år 1851 med Olof Svensson Norlund f. 1 juli 1828, död 15 juni 1882. . De efterlämnade tre barn:
I. Sonen Johan Normark, f. 23 sept. 1851, död 4 jan. 1908. Gift 24
juni 1875 med Anna Helena Kvist från Myckle f. 27 sept. 1853, död
3 febr. 1934. Deras barn:
1. Olof, f. 12 juni 1876. Gift med Hilda Karolina Stenmark, f. 11
april 1875.
2. Johan, f. 14 febr. 1878. Gift med Betty Adéle Nyström f. 6 febr.
1881.
3. Helena Adelia Kristina f. 6 nov. 1879, död 7 aug. 1888.
4. Anton, f. 18 april 1882, död 20 april 1889.
5. Anna Sofia, f. 11 jan. 1884, död 15 juli s. å.
6. Axel, f. 7 juni 1885, död 5 aug. s. å.
7. Axel, f. 28 juni 1886, död 3 febr. 1927. Ogift.
8. Vilma Konkordia, f. 16 juli 1888. Gift med sin kusin Nils Lundmark,
f. 23 nov. 1884.
9. Viktor, f. 14 aug. 1891, vaktmästare på Furunäsets sjukhus, Piteå.
Gift med Hanna Jonsson.
10. Hildur Margreta, f. 29 aug. 1894. Gift med kronojägaren Herman
Lander, Sundsvall.
11. Knuth Albert, f. 22 juli 1896, fabrikör. Gift med lärarinnan
Ruth Nyström, f. 31 okt. 1891.
II. Dottern Ida Margareta f. 29 jan. 1853, död 3 maj 1938. Gift
med lantbrukaren Olof Wilhelm Lundmark f. 29 dec. 1852, död 4
april 1944. Deras barn: Se släkten Degerstedt.
III. Dottern Linda Kristina, f. 15 nov. 1864. Gift med lantbrukaren
P. A. Renström, f. 9 sept. 1863, död 25 okt. 1924. Deras barn:
1. Sanna Charlotta f. 23 okt. 1885. Gift med köpman Karl Häggström
i Ånäset.
2. Johan Viktor f. 16 sept. 1887.
3. Anton Ruben f. 12 dec. 1889.
4. Betty Kristina f. 16 feb. 1892.
5. Simon Petrus f. 28 juli 1894.
6. Signe Ingeborg, f. 20 okt. 1896, lärarinna. Gift med Eugén Liedgren
i Bergsholmen.
7. Oscar, f. 16 juni 1899.
8. Gunnar, f. 5 feb. 1902.
9. Märta Linnéa, f. 11 maj 1903.
10. Uno f. 12 sept. 1904.
11. Elise Maria f. 15 juni 1906.

Typ av person:Fysisk person

Titel:Riksdagsman

Levnadsperiod:1803-10-17 – 1866-08-25

Hem land:Sverige

Hem län:Västerbotten

Hem kommun:Skellefteå