Header

Beskrivning:Repslagaremästare, f. 10 juli 1833 i Umeå, där fadern var kopparslagare. Englund kom i unga år till sin svåger, repslagare Åström i Piteå, där han vid 19 års ålder blev gesäll i yrket den 22 juli 1852. År 1856 avlade han mästarprov, varvid följande mästarbrev utfärdades för honom.
» Magistraten uti Sjö och Stapelstaden Piteå
gör härmed veterligt: att som Repslagare-Gesällen Christian Lud
vig Englund ej allenast förfärdigat ett mästarprof, som blifvit godkändt af Fabriks och Handtverksföreningens fullmäktige, utan ock fullgjordt öfrige wilkor, som äro stadgade för Mästerskaps vinnande; alltså och i enlighet med denna dag fattadt beslut, aktar Magistraten skäligt, i stöd af Kongl. Fabriks och Handtwerksordningen den 22 December 1846 genom detta öppna bref förklara bemälde Englund för Mästare uti Repslagare yrket, under honom lemnad öppen rätt att å annan ort, der han ämnar yrket utöfwa, hos wederbörande myndighet anmäla sig om burskaps vinnande.
Till yttermera visso warder detta Mästarebref egenhändigt underskrifvet samt med Stadens insegel bekräftadt. Piteå Rådhus den 14:de Januari 1856.
På Magistratens wägnar
P. J. Baudin (sigill) Lösen 2 Rdr 32 sk. b:co.»
I Piteå hade han också lärt känna sin blivande fru Maria Lovisa Strandberg, dotter till rådman Strandberg, »vackra Maria» kallad. Bröllopet stod 13 nov. 1856. De nygifta flyttade s. å. till Skellefteå, där Englund köpt tomten nr 4 och uppfört den lilla byggningen vid Tjärhovsgatan. Han sålde sedan gården till mössmakare Fahlgren och byggde sig en gård på andra sidan Kanalen år 1864. Sin första repslagarbana hade han utefter Kanalen, men flyttade den sedan till vägen upp till den s. k. lertäkten, nuv. Lasarettsvägen. Banan var öppen med spinnhjulet i ett litet skjul. Där fick man se Englund i arbete, gående baklänges med hampan virad omkring livet. Hjulet drogs av något barn och måste dras mycket jämnt. Uppmärksamheten måste också alltid hållas riktad på mäster, som med benet gjorde tecken, när hjulet skulle stanna. Sommartid gick arbetet bra. Men vintertid var det ett minst sagt besvärligt arbete: att i vinterkölden barhänt arbeta med den kalla hampan, som blev alldeles styv av kylan. Arbetet kunde också under kalla vintrar ligga totalt nere, när snöyra rasade i veckor. Att skotta och hålla banan fri från snö var också rätt besvärligt.
Allt vad som hörde till yrket förfärdigades av Englund. Det var grova skeppstrossar, som sedan inpyrdes med tjära. Därtill hade man en stor gryta, som man eldade inunder. När tjäran kokade, firades trossen ner, hoplagd som en ost och där fick den ligga tills tjäran gått in i tågvirket.d
Kabelgarn spanns i längder om 200 famnar, vilket arbete utfördes utefter Esplanaden ända fram till folkskolan. När två garn voro färdiga, skulle de invevas på stora rullar och sedan snöras samman. Englunds barn fingo tidigt hjälpa till i arbetet. T. ex. att häckla hampa. Först drogs den genom storhäckeln, sedan genom mellanhäckeln och sist genom finhäckeln. Och då var hampan fin som silke. Det finaste användes till laxnotgarn. För barn var detta arbete väl tungt, men den tiden var det ingen klemighet i barnauppfostran. Slinga tömmar hörde också till barnarbetet. Materialet var då manilla i olika färger, rött, grönt och vitt och redskapet var 8 pinnar. Slingorna fogades samman med en splitsad knut, försedd med tofs. Manillatömmar voro en tid mycket populära i Skellefteå. Andra produkter voro telar, bindgarn, klädstreck, linor m. m.
Allt arbete utfördes för hand utan tillhjälp av maskiner. Repslagaren Janne Kågström i Kåge lärde yrket hos Englund. Varorna avyttrades beställda eller såldes å frimarknader i Västerbottens och Norrbottens län, vartill Englund berättigades genom landshövdingbrev, undertecknat G. L. Munthe den 23 jan. 1858. Den sista tiden inlämnade E. sina varor hos garvaren G. Andersson, där de försåldes.
En gata, Repslagargränd, är uppkallad efter denna yrkesman.
Englund avled den 21 mars 1897 och hans hustru 1901. I äktenskapet funnos tio barn:
1) Maria Amalia, f. 28 maj 1858, d. 1 jan. 1905 i Boston, U. S. A. Gift 8 juli 1877 med Erik Gustaf Hedman från N. Luleå ;
2) Anna Lovisa, f. 4 okt. 1859, d. 12 nov. 1874;
3) Carl Ludvig, f. 28 mars 1861, d. 30 mars 1863 ;
4) Carl Ludvig, f. 16 april 1863, dekorationsmålare. Död i Nordmaling;
5) Hilda Paulina, f. 21 nov. 1865, fick tidigt hjälpa till i faderns yrke, men lärde sig vid 16 års ålder blankstrykning och drev sin välrenommerade strykinrättning ända till sitt 77:e år. Bebor eget hus vid Strandgatan. Gift 1889 med bokbindaren Johan Gottfrid Eriksson, f. 27 maj 1860, d. 1908, som konditionerat i sitt yrke i Stockholm, Sundsvall och Luleå. Var en mycket skicklig yrkesman. Barn:sonen Berner Eriksson, f. 1890, landsfiskal i Vilhelmina, d. 1921, och fosterdottern Anna Maria Eriksson, f. 22 febr. 1901, gift med jur. kand. Gustaf Johanson, f. 16 maj 1896, borgmästare i Umeå 1939—45.
6) Emma Erika, f. 28 sept. 1868, d. 21 nov. 1873;
7) Christina Charlotta, f. 1 okt. 1871, d. 21 okt. 1878;
8) Knut Axel, f. 8 nov. 1873. Död i Piteå som urmakare;
9) Johan Gustaf, f. 9 nov. 1875, lärde yrket hos fadern och blev egen mästare. Innehade 2 silvermedaljer för utmärkt arbete. Flyttade över till Amerika, där han dött;
10) Frans Oskar, f. 16 dec. 1879. Död under militärtjänstgöring i Östersund.

Typ av person:Fysisk person

Titel:Repslagaremästare

Levnadsperiod:1833-07-10 – 1897-03-21

Hem land:Sverige

Hem län:Västerbotten

Hem kommun:Skellefteå

Hem socken:Skellefteå stad

Hem ort:Skellefteå

Verksamhet / yrke:Repslagare

Övriga anmärkningar:Gamla stadsbor sid 54.