Header

Beskrivning:ERIK GUSTAF MANNBERG,
handlande, f. 13 mars 1839 i Grisbacka, Umeå Ifs. M. var egentligen guldsmedsgesäll, men övergav hantverket och blev bokhållare hos handl. Johan Lindberg härstädes. Inflyttade från Umeå stad till Skellefteå 31 aug. 1861.
År 1866 öppnade M. egen affär, s. k. skeppshandel, i hovkamrerskans gård. Till biträde hade han en yngre bror Carl, som var glad och språksam och kunde ta folk. Mannberg själv, en lång, ljuslagd herre, var mera tystlåten och stel.
1874 ombildades firman till E. G. Mannberg & C:o med konsul James Sandström som kompanjon, men kompanjonskapet varade endast en kortare tid, sedan skildes herrarna.

Mannberg fick med åren en god ekonomisk ställning och i mitten av 1870-talet bildade M. Kåge kvarnbolag och en ny kvarnbyggnad började uppföras i st. f. den gamla, som brunnit 1870. 1877 stod kvarnen färdig och invigdes med en ståtlig fest. Samma år inflyttade M. med sin familj till Kåge och bosatte sig å Holmfors herrgård, som ursprungligen uppförts av handl. E. O. Ignberg. Men inte långt om uppstod det strid om vattenrätten. Byns bönder hade sin egen kvarn, Brokvarn kallad, på norra sidan av älven. Det blev process och M. måste gå in på att stoppa sin kvarn, när bönderna skulle mala i Brokvarn. M. lät då flytta Brokvarn längre uppefter älven i närheten av Holmfors såg och där stod den några år. När grunden gav efter och byggnaden sjönk ner, togo bönderna helt resolut ner kvarnen och flyttade den tillbaka till det gamla kvarnstället. M. blev nu herre över situationen genom att köpa upp böndernas andelar, varefter Brokvarn nedlades. Sedan byggde han en stendamm till den nya kvarnbyggnaden.
En natt väcktes kågeborna av ropet: »Kvarna brinn!» Genom överhettning i kvarnstenarna hade elden kommit upp och kvarnbyggnaden med inneliggande spannmålslager brann upp. Det var vid midsommartiden 1884. En ny kvarnbyggnad av tegel uppfördes omedelbart och utökades till 7 par stenar och 14 valsar.

Mannberg var en mycket skicklig affärsman och kvarnen gick utmärkt under hans ledning. Frånvaron av konkurrenter bidrog också till kvarnens framgång. Spannmål inköptes från Ryssland (Riga), Tyskland och även från Svarta havet och lossades i Kåge hamn. Mjölet kördes sedan av forbönder från Kåge till staden för 1: 80 à 2 kronor lasset. s säckar utgjorde ett lass och en par, tre gånger i veckan kunde man göra dubbla resor på dagen. Fru Mannberg sa en gång till lasskörarna: »Tänk, vad ni bönder ha det bra, som ha arbetsförtjänst från kvarnen. Skada bara, att ni ska supa brännvin.» — »Ja. Frun har rätt), svarte en av bönderna. »Jag har köpt 2 stop brännvin året som har gått. Men dem lär nog sup’ herrskapa ock. Dem ha storkalasa, som kost’ ända upp till 10 kronor.»

Mannberg fick aldrig den popularitet i Kåge, som hans fru åtnjöt i hög grad. Han var en sträng hushållare och arbetarna höll honom krånglig ha göra med. Han kontrollerade noga, att de inte togo onödiga vilopauser under arbetet. Men på Carolinadagen bjödos alltid arbetarna vid pråmvarvet på kaffe och bröd och då sa disponenten: »Slå er ner, gubbar, och sätt er. Den här gången ska ni få sitta riktigt tryggt.» · Den 29 juli 1889 avled Mannberg endast 50 år gammal.
Han var sedan den 3 okt. 1873 gift med Carolina Sofia Fogelström, f. i Kungsholms förs. i Sthlm den 3 okt. 1847. Fru M. var fint bildad och en utomordentlig sällskapsmänniska. Därjämte enkel och hjärtlig mot alla och kunde umgås med både hög och låg utan att förlora något av sin värdighet. Kågeborna satte också stort värde på henne. Hon var “storspelt”, sade de om henne och böjde sig helt naturligt för hennes auktoritet.
Fru Mannberg hade fått utbildning i sång och musik och uppträdde ofta med solosång på soaréer i staden och i kyrkan. En syster till henne plägade hälsa på om somrarna i Kåge. Hon älskade naturen och vandrade omkring i skogen och på bergen och lugna stilla sommarkvällar kunde man höra hennes vackra sång ända till kl. 12 och i på nätterna.

Året efter makens död gifte fru Mannberg om sig med bokhållaren vid kvarnen Hugo Nilsson. N. blev disponent, men var nog inte rätt man på rätt plats. Rörelsen gick tillbaka. Kvarnen kunde heller inte ta upp konkurrensen med Saltsjökvarn i Stockholm. År 1900 ombildades kvarnen till aktiebolag och namnet ändrades till A.-B. Norrlandskvarn. Nilsson avgick som disponent, men kvarnen hade sett sin bästa tid.

1916 såldes den till handl. Karl Bergmark i Drängsmark och 1918 skrotades den ner och avyttrades med stor vinst. När rören sedan rensades hopsamlades inte mindre än 79 säckar rent vetemjöl. Vattenrätten såldes till Kåge elektriska förening.
Fru Nilsson blev änka andra gången 1923. Disp. Nilsson hade drabbats av slag och låg död i risslan, när hästen kom hem till gården på kvällen. Fru M. avled i Luleå i sin äldste sons hem den 7 mars 1926.

Disponent Mannberg efterlämnade 7 barn med sin hustru.
1) Gustaf Adolf, f. 22 juni 1874 i Skellefteå stad, major vid K. Norrb. reg:te. Förlovad med Ruth Åberg, en av prosten Åbergs vackra döttrar. Fröken Åberg, som låg på sjukhus i Sthlm, avled kort tid därefter och major Mannberg förblev ogift. Död;
2) Erik Wollrat, f. 19 juli 1875, en tid verkmästare på kvarnen, emigrerade därefter till Amerika och blev major i U. S. A:s armé. Bosatt å Filippinerna och gift med en mulattska;
3) Karl Edvard, f. 2 mars 1877, bankrevisor. Bosatt i Sthlm;
4) Arvid, f. 9 aug. 1878, farmacie kand. Död ogift 1915; s) Hjalmar, f. 16 juni 1882, farmacie kand. Död ogift 1909;
6) Oscar Wilhelm, f. 16 maj 1884, köpman, d. 1940. Gift med Elsa Widén, f. 1893, d. 1944. Fyra barn;
7) Gertrud Alma Carolina, f. 13 april 1885, d. 1915. Gift 1910 med jägmästaren Urban Lindhé i hans första gifte (gift 2 ggn med Alma Sofia Winblad von Valter, f. 1891 i Piteå).

Typ av person:Fysisk person

Titel:Disponent

Levnadsperiod:1839-03-13 – 1889-07-29

Hem land:Sverige

Hem län:Vsterbotten

Hem kommun:Skellefteå

Hem socken:Skellefteå

Hem ort:Kåge

Födelse ort:Umeå

Verksamhet / yrke:Handlande / Bokhållare

Övriga anmärkningar:Gamla stadsbor sid 120.