Header

Beskrivning:Chef för Skellefte kraft Hjalmar Ahrmfeldt gift med Edit

Skellefteå stads elektricitetsverk – numera Skellefteå Kraft AB
I Finnforsfallet byggdes den första kraftstationen 1906–08. Den andra stod klar 1956.

Typ av person:Fysisk person

Titel:Kraftverkschef

Levnadsperiod:1872 – 1944

Hem land:Sverige

Hem län:Västerbotten

Hem kommun:Skellefteå

Hem socken:Skellefteå

Hem ort:Skellefteå

Berättat:Ahrmfeldt – först på plats Familjen kallade honom ”Dudden”, vännerna ”Hjalle”. Han var lite barsk på ytan, men hade en klurig humor. Så beskrivs Hjalmar Ahrmfeldt i en 70-årshyllning. Han var född 1872 i Fellingsbro, Västmanland, och blev den förste chefen för Skellefteå stads elektricitetsverk anno 1908. Sin utbildning hade han skaffat sig på Tekniska aftonskolan i Köping och på ASEA i Västerås. Han hade arbetat i Västerås, Ryssland, Finland och Norge. Det var i Västerås han träffat Edit. Hon var kvinnosakskvinna och Fredrika Brehmermed lem. De gifte sig och fick sonen Erik, ”Håji”, samt döttrarna Borghild och Margit, ”Madden”. Familjen bodde i en stor paradvåning i Skellefteå. Barnen blev skickliga på att hantera elektriska apparater, även för hemma bruk. Familjen Ahrmfeldt kunde unna sig det allra senaste. De var bland annat ägare av stans första dammsugare som många stadsbor kom för att beundra. Dottern Borghild, född 1904, berättar att Finnforsfallet var familjens sommarresidens. Här disponerade de ett litet krypin i en av maskinistbostäderna, hos mäster Eklund och dammvakten Fällman. Familjen hade även tillgång till ”villan” – primitiv men skönt cerad på udden ute i älven. Där bodde de när det var varmt väder. Borghild berättar: ”För oss kunde det inte ha varit underbarare, men jag tycker synd om mamma. Vi var en hungrig familj. Och där fanns ju inget att köpa.” Mat i mängder fraktades från Skellefteå, och förvarades i en liten iskällare. Till denna vackra plats kom ofta gäster från stan. Då skulle det bjudas på middag. Ahrmfeldt hörde till de få som hade bil på den tiden. Ändå var det mycket jobb att frakta ut all mat, säger Borghild. ”Jag beundrar mamma, att hon stod ut. Men vi längtade till skolans slut.” Barnen stortrivdes, sprang barfota, solade i baddräkter och hjälpte till att diska i älven. Som 16-åring fick Borghild göra en flygtur med kapten Saunders. Han gjorde avancerade uppvisningar från den frusna Skellefteälven tidigt i april 1920 och han erbjöd en modig ung dam en flygtur. ”Mina kamrater knuffade fram mig”, säger Borghild. Hennes pappa sa, när han hörde att dottern var uppe i luften; ”då ska jag också upp”. Hon vill minnas att det bara var hon som fick flyga. År 1927 var det förlovningsfest i Finnforsfallet. Borghild hade mött sin man, Richard Svanberg, trävaruman från Kalix. Under andra världskriget var Borghild aktiv som stabslotta. Hon hjälpte flyktingbarn från Finland, och organiserade flyktingförläggningar. Hon gick också långa vägar över gränsen med mat och mediciner – enkelt klädd och ofta barfota, för att kunna röra sig diskret. Familjens husfru, ”fröken Sandra”, följde med familjen till Finnforsfallet på somrarna. Förste maskinisten Eklund kom ofta till ”in
genjörns” i Skellefteå för att prata om kraftverket. Kanske lite extra ofta för att träffa husfrun Inga Alexandra? Hon blev snart fru Eklund. Eklunds blev barnen Ahrmfeldts ”Finnforsföräldrar” när ungdomarna kom dit på egen hand. Så småningom skickades ungdomarna till Stockholm för att studera. ”Håji” skulle bli ingenjör, ”Madden” läste språk och Borghild fick
Den utbilda sig till textillärarinna. ”Flickor ska också ha yrken”, sa mamma Edit framsynt. Borghild har starka minnen av Finnforsfallet. ”Jag har en slags förälskelse till den platsen, min far elektrifierade ju där, och jag tycker jag har en del i det”, säger hon. Vägarna
hon gick under sina sommarlov kan hon ännu se framför sig. ”Jag gick vid älven, följde en stig, och över brytaren som bröt älven…” ”Det är den plats på jorden som jag älskar mest av alla”… säger Borghild, i skrivande stund 101 år gammal.