Albert Magnusson

Efternamn

Magnusson

Förnamn

Albert

Levnad (start)

1927-01-01

Levnad (slut)

2017

Hem ort

Lövånger

Hem byggnadsnamn

Bodan

Födelse land

Sverige

Anmärkning

Hela sitt liv bodde han på gården i Bodan, Lövånger, som varit i släktens ägo sedan mer än 400 år.
Redan som treåring lånade han pappas skidor och gav sig iväg utför Bodabacken, en början på en lång skidkarriär. Han åkte otaliga långlopp genom åren, främst Kalvträskloppet, men även Vasaloppet och andra tävlingar. Militärtjänst gjorde han som fjälljägare i Kiruna med långa fjällmarscher och skidturer. Han anmälde sig som frivillig för fjällräddningsuppdrag och berättade livligt om hur han och vännerna under stor dramatik räddade en stockholmsfamilj som överraskats av en snöstorm. Sommartid var det orientering som gällde, och Albert tävlade i O-ringen och många andra lopp. Vi fick ibland titta i lådan med alla medaljer och utmärkelser han vunnit, och de var många.
Som tioåring blev han vittne till hur hans far trampades ihjäl av en häst. Den traumatiska händelsen svetsade samman familjen och med gemensamma krafter kunde de ändå driva arbetet med gården vidare. Det fanns en varm syskonkärlek och stark sammanhållning mellan Albert och hans syskon och de ställde upp för varandra med en helhjärtad trofasthet livet ut.
Under krigsåren tog familjen emot en flyktingpojke från Finland. Då väcktes ett intresse hos Albert för broderlandet i öster; för händelserna under krigsåren och för evakueringen av finska flyktingar till Sverige. Under den årliga semesterveckan lockade inte sydliga breddgrader utan resan gick till Nordkalotten, främst till norra Finland, men även till Nordnorge.
Alberts föräldrar brukade läsa högt för barnen. Intresset för litteratur levde vidare hos Albert hela livet. Han var en skicklig berättare med oändligt många historier på lager. Som alla goda berättare kryddade han gärna en god historia för att göra den ännu bättre.
Albert älskade fädernas jord och hembygden. Han bedrev lokalhistorisk forskning genom att intervjua äldre Lövångersbor om tilldragelser i bygden och om seder och bruk; om säljakt och Västerbottensostens tillkomst - den kom ju från början från Mångbyn - och mycket annat. Kvar finns många pärmar med dokumentation om Lövångersbygden. Han var engagerad i hembygdsföreningen och var med och tog initiativ till Sockenmuseet, Soldattorpet och upprustningen av Bodans fäbodar. Han guidade på Sockenmuseet och i kyrkan. Albert skrev artiklar, höll föreläsningar och intervjuades av tidningar, radio och TV i Sverige och i Finland. Han skrev också pjäser till den lokala teaterföreningen. Albert fick, ända till sista levnadsåret, många telefonsamtal från när och fjärran med frågor om Lövånger. Han var en levande uppslagsbok.
Min far och hans syskon, kusiner till Albert, tillbringade i sin ungdom många somrar hos familjen i Bodan. När det var dags för slåtter samlades kusinerna för att hjälpa till. Vi kusinbarn var med och hässjade, åkte hölass, mjölkade och drev korna på sommarbete till Raningen. En höjdpunkt var att sova på höskullen, särskilt när Albert kom och spökade för oss. Då tjöt vi av skräckblandad förtjusning så jag tror vi väckte halva byn. Albert och hans syskon hade inga egna barn, men vi behandlades och kände oss som barn i gården. Det var vårt sommarparadis. Vi firade ofta jul i Bodan och minns det dignande julbordet, följt av älgstek och sedan tårta. Där fanns en stor generositet och trygghet för oss även i svåra tider.
I maj i år fick Albert besked att han hade cancer. Han tog detta med fattning, även när han inte längre klarade av att bo hemma på sin älskade gård. Om tiden på korttidsboendet sa han att "man kan inte ha det bättre än jag har det". Som anhöriga är vi tacksamma för den goda omsorg han fick där och att han fick somna in värdigt och i stillhet.
Claes Burman/Norran
Objekttyp:

Kommentarer

Om du har foto, video, ljudinspelning, föremål eller något annat som du vill dela med dig av, skriv gärna några rader om det. Så kontaktar vi dig!