Nils G Ringstrand

Efternamn

Ringstrand

Förnamn

Nils G

Titel

Jägmästare/Landshövding

Levnad (start)

1863

Levnad (slut)

1935

Hem land

Sverige

Hem län

Västerbotten

Hem kommun

Skellefteå

Hem socken

Skellefteå

Hem ort

Skellefteå

Födelse land

Sverige

Födelse län

Södermanland

Födelse kommun

Strängnäs

Födelse socken

Strängnäs

Födelse ort

Strängnäs

Verksamhetstid (start)

1984

Anmärkning

Nils G Ringstrand
Landshövding, iSkogsman
Ringstrand, Nils Gustaf, f 22 juli 1863 i Strängnäs, d 21 dec 1935 i Sthlm (kbf i Umeå). Föräldrar: lärov:adjunkten FD Nils Petter R o Amelie Fredrika Dorothea Grahl. Mogenhetsex vid h a l i Strängnäs 24 maj 80.

Elev vid Skogsinst 1 juni 82, utex från Ombergs skogsskola, Ög, 15 juni 82, från Skogsinst 31 maj 84.
Extra jägmästare i Skellefteå revir 5 juni 84–30 sept 97, inom Västerbottens distr 23 maj 98–2 april 13, led av styr för Ytterstfors trävaruab 94–09, skogschef hos Mo o Domsjö ab 1 okt 97-08, led av stadsfullm i Umeå 01–06, v ordf där 06, led av styr för Bankab Sthlm-Öfre Norrland 02–10, skogsinspektör där 08–10, led av skogsundervisn: komm april 06–mars 08, av norrländska skogsvårdskomm juli 07–12, skogsinspektör hos ab Norrlandsbanken 11–17, expert i första försvarsberedn dec 11–febr 14, led av styr för Skogsinst (från 15 Skogshögsk) o Statens skogsförsöksanstalt 29 okt 12–34, ordf i 1916 års bränslekommisson aug 16–april 17, led av 1917 års bränslekommission april 17–april 18, skogsinspektör hos ab Sv handelsbanken 17–18, ordf i Norrländska skogsvårdsförb 18, led av kolonisationskomm juni 18–maj 22.
Tf landsh i Västerbottens län 18 sept 18, i Kopparbergs län 28 nov 19–10 mars 20, i Norrbottens län 5 nov 20–13 okt 21 o 24 april–30 sept 23.

Landshövding i Västerbottens län 27 juli (tilltr 1 okt) 1923–1 aug (beslut 3 juli) 31,
Ordf i komm ang biltrafik i de nordl länen nov 20–okt 21, i komm ang laxfisket i Torne älv april 23–april 24, i skogsvårdsstyr för Västerbottens län 24, led av överstyr för Sv Röda korset från 26, ordf i 1927 års skogssakk för lappmarken sept 27–mars 31, led av komm ang renskötseln i Norrbottens läns lappmark från maj 33. – LLA 24.

G 1) 9 febr 1890 i Skellefteå landsförs, Vb, m Elisabeth Olivia Häggbom, f 18 dec 1865 där, d 19 jan 1891 i Skellefteå stadsförs, dotter till konsuln Olof Christian H o Fredrique Clausén;
Gift 2) 6 dec 1892 i Skellefteå stadsförs m Bertha Charlotta Öhman, f 31 dec 1858 där, d 27 sept 1938 i Umeå, dtr till grosshandlaren Robert Ferdinand Ö o Laura Maria Charlotta Swartling.

Nils R föddes i Strängnäs och växte upp där. Han ville helst bli läkare, men familjens ekonomi medgav inte det. Istället slog han in på skogsmannabanan. Liksom fadern var han jaktintresserad, och i släkten fanns en förebild i jägmästaren i Skellefteå revir O Grahl.

Ringstrand genomgick först Ombergs skogsskola och sökte sig därefter till Skogsinstitutet. Hans första befattning 1884 som extra jägmästare i Skellefteå blev inkörsporten till en lång karriär i skogsvårdens tjänst, först på den statliga, sedermera på den privata sidan. Han skaffade sig en rik kännedom om skogsbrukets speciella villkor i övre Norrland genom arbeten i Västerbotten, Norrbotten och lappmarkerna.

1897 fick R anställning som skogschef i Mo och Domsjö ab med stationeringsort i Umeå. Under disponent Frans Kempe (bd 21), som var en ihärdig understödjare av skoglig forskning och skogsbrukets modernisering, kunde R anordna en omfattande experimentverksamhet. Han bidrog till uppbyggandet av bolagets försöksodlingar, bl a på Hiberget vid Norrflärke i Ångermanland. Han genomförde även dikningsföretag – för övrigt en av Kempes favoritidéer – och han svarade för socialt inriktade projekt, exempelvis den hushållsskola som han anlade i Agnäs i södra Västerbotten.

Under sin tid vid Mo och Domsjö framförde R en omfattande kritik av 1896 års skogskommitté och dess betänkande om vården av de enskilda skogarna i landet. I R:s inlägg försvarades de enskilda skogsägarnas frihet att under lagarna bruka skogen utan onödiga intrång från staten. Han betonade vikten av att frågan om hur föryngringen skulle ske borde avgöras av skogsägaren själv. R motsatte sig trakthyggesbruk och förespråkade en för norrländska förhållanden ordnad form av blädning, som genom beskuggning av yngre träd i olikåldriga bestånd skulle åstadkomma en stimulans av trädens höjdutveckling och en tillbakasatt grenbildning, vilket gav utmärkt sågvirke. Han förespråkade också s k naturlig föryngring, en annan idé han hade gemensam med Kempe.

R återkom ofta till ovan nämnda huvudperspektiv i åtskilliga av sina inlägg i skogliga frågor. Han uttalade sig också för upplysning av allmogen i skogsfrågor, samtidigt som han visade skepsis mot skogsvårdsavgifter, som skulle kunna bli betungande för mindre skogsägare. Generellt sett ville R ha friare förhållanden för mindre skogsägare, särskilt i lappmarken. På grundval av egen erfarenhet kunde han också kritisera den väldiga omfattningen av de övrenorrländska jägmästarnas ämbetsareal och förvåna sig över att de vidsträckta områdena i Norr- och Västerbotten var så glest besatta av tränad skoglig personal. Han deltog också i kritiken 1906 av en äldre tids forskning om de norrländska skogarna (bl a C G Holmerz o T Örtenblad).

I skogliga frågor vägleddes R av ett jord- nära, industrivänligt synsätt och visade stor förståelse för att skogsbruket kunde bedrivas såväl av privata bolag som med staten som ägare. I de inflammerade debatterna om den s k Norrlandsfrågan intog R ingen profilerad position, vilket säkert underlättade hans senare arbete. Han hade visserligen under sin tid i Mo och Domsjö stått Kempe och därmed industrifalangen i debatten nära, men han gjorde inga egna inlägg som förskaffade honom fiender.

Också i sin fortsatta verksamhet ägnade R sig i stor utsträckning åt skogsfrågor. Han blev skogsinspektör åt Norrlandsbanken, senare Sv handelsbanken, och han verkade som styrelseledamot i ett antal större skogsföretag som t ex Ytterstfors, Kola, Munksund, Sävenäs, Guldsmedshyttan och Båtskärsnäs.

Genom sin stora erfarenhet och sin blick för reformer och möjligheter till förändringar blev R flitigt anlitad som utredare och sakkunnig i skogliga frågor. Hans första utredningsuppdrag, i skogsundervisningskommittén, var en följd av ett föredrag han hållit i Sv skogsvårdsföreningen 1904, där han förordat en introducerande praktiskt inriktad kurs i jägmästarutbildningen.
En sådan förverkligades sedermera och förlades till Garpenberg i Dalarna.

Även under sina korta perioder som landshövding i Kopparbergs och Norrbottens län, och under sin längre landshövdingesejour i Västerbottens län, hade R rikliga tillfällen att ägna sig åt skogsfrågorna. Ett genomgående drag var hans omsorg om de enskilda skogsägarna i norra Sverige.

Ett annat område där R engagerade sig var vägfrågorna, där han tidigt gjorde en insats som utredare av biltrafik i Norrland. Han var övertygad om att de övre delarna av Norrland skulle kunna spela en viktig roll för Sveriges ekonomi, ett förhållande som han under landshövdingeåren ihärdigt sökte demonstrera i tal och skrifter, främst i den optimistiskt hållna Kort redogörelse för Norrlands naturtillgångar (1927). De industriella råvaror och jordbruksprodukter som skulle bilda grund för ekonomin krävde emellertid fungerande transporter. "Kommunikationernas förbättrande verkar direkt stimulerande på näringslivet och ger värde åt förr värdelösa naturtillgångar" (Aktuella västerbottensfrågor, 1928). R förutsåg att den glesa bebyggelsen var en omständighet som kunde försvåra utbyggnaden av järnvägsnätet, och han förespråkade därför tidigt biltrafik som en lösning på de norrländska transportproblemen.

Ringstrand utvecklade en för norrländska förhållanden inte ovanlig ämbetsmannakarriär, grundad i sakkunskap och inflytande i de industriella basnäringarna. Också som landshövding var han typiskt norrländsk i en gammal tradition i det att han blandade klagomål över statlig uraktlåtenhet med förtröstan på naturresursernas väldighet och stundtals grandiosa visioner av framtida rikedom.
Han hade filantropiska intressen, stödde grundandet av arbetsstugor för allmogens barn och var ledamot av överstyrelsen för Röda korset. I Umeå stads historia tillhör han inte de mest bemärkta, men var dock ledamot av stadsfullmäktige och tog även initiativ till stadens frimurareförening. Hans namn finns bevarat genom den s k Ringstrandska gården, R:s privatbostad mellan 1899 och 1909, då han flyttade till Lidingö. Villan i fornnordisk stil med panel- och spånklädd fasad ritades på R:s uppdrag av stockholmsarkitekterna Kasper Salin och Gustaf Lindgren (bd 23) och var belägen nära hans senare bostad länsresidenset. Han har beskrivits som tyst och tillbakadragen men också som hård i debatten.

Sverker Sörlin/Riksarkivet

Kommentarer

Om du har foto, video, ljudinspelning, föremål eller något annat som du vill dela med dig av, skriv gärna några rader om det. Så kontaktar vi dig!