Junker Henrietta, Skellefteå

Beskrivning:Henriette Junker var född i Stockholm den 25 april 1820.

Henriette var sång- och teckningslärarinna vid Skellefteå läroverk för gossar.

Vårterminen 1869 anställdes mamsell Junker som vikarierande ritlärarinna för läroverket efter fröken Anna Nordlander, som tjänstgjort åren 1863-68. När befattningen skulle besättas med ordinarie innehavare söktes den av telegrafkommissarie T. Hj. Ekbohrn och demoiselle Junker, den senare efter erhållen nådig ansökningsrätt. Mamsell Junker erhöll tjänsten den 15 april 1874. Med välskrivning utgjorde tjänstgöringen 5 timmar pr vecka.
Vid läroverket fanns förut en kvinnlig befattningshavare, fru Gustava Klockhoff, skalden Daniel Klockhoffs änka, sedermera omgift med lantmätaren Axel Sjöberg. Fru Klockhoff hade som ung bedrivit studier i musik och sång vid Musikaliska Akademien och hon konstituerades till musiklärarinna vid läroverket den 15 mars 1871 och innehade tjänsten till år 1877, då hon avflyttade från orten, varvid fröken Junker även erhöll den ordinarie musiklärarbefattningen.

I välskrivning hade “uppmärksamhet företrädesvis ägnats åt handstilens utbildning”, enligt läroverkets årsredogörelser. Teckningen bedrevs dels efter ecklesiastikdepartmentets väggtavlor, dels efter kurser av Hermes’ Zeichenschule. I klass 2 användes Köhlers ritkurs och i klass 3 förekom lättare figurteckningar. I sång undervisades om de musikaliska tecknens betydelse och användning jämte övning i tonträffning och enstämmig sång. Senare förekom läran om tempi och rytm samt de musikaliska termerna efter Cronhamn. Dessutom tvåstämmig sång och inövning av 25 á 30 olika psalmmelodier. När fjärde och femte klasserna tillkommo, undervisades i dess synkope och rytm, varvid eleverna övades att på svarta tavlan uppsätta rytmer i de olika tonarterna samt sjunga enklare enstämmiga sånger á prima vista. De sista åren förekom sång alla dagar 1/2 1-1.

Fröken Junker ingav stor respekt. Kom någon pojke med smutsiga händer, skickades han hem för tvättning. “Gamm-Junkan har skickat hem mej”, sa en pojke, som sedan blev en framstående bankdirektör i Stockholm. Fröken Junker var också en ståtlig företeelse, när hon seglade in i den gemensamma bön-, musik- och gymnastiksalen, klädd i gammaldags släpande klänningar med volanger och spetsar.

Men från de manliga lärarnas sida åtnöjt inte fröken Junker den sanna respekten. Doctor Melander och fröken Junker levde i ständig fejd med varandra. Och skolans rektor C. Ocklind envisades att kalla henne mamsell, även sedan frökentiteln allmänt slagit igenom. Säkerligen stack inte heller fröken Junker under stol med sina åsikter och meningar. I allmänhet gjorde hon ingen lycka hos det manliga släktet. Postmästare Höijer känd för sin vassa tunga, tog priset då det gällde att hitta på öknamn på medmänniskor. Han kallade fröken Junker “Hin håles juvel”.

Men desto mer uppskattad var hon inom kvinnokretsar. Där ansågs hon obeskrivligt trevlig. Hon gav privatlektioner i pianospelning och lyckades driva fram eleverna till stor skicklighet i pianospelets teknik. I hemmen var hon en gärna sedd gäst, och i sitt eget lilla hem i slaktare Lindbergs gård vid Nygatan, där hon hyrde de båda rummen på vinden, ställde hon till intima läskvällar för vänner söderifrån, fruarna Anna Hamilton-Geete, Anna Wennerström och Selma Lagerquist. Då läste man och hade hjärtligt roligt åt Fritz Reuters “Livet på landet”. Sina ordinarie kafferep hade fröken Junker höst och vår: Henriettadagen den 22 aug. och födelsedagen den 25 april. De inbjudna damerna voro 12 till antalet, ty fler sittplatser kunde hon ej uppbringa. Själv satte hon alltid på en liten låg stol. Hennes kafferep voro mycket uppskattade. Värdinnan själv var ofantligt underhållande, och damerna hade alltid roligt hos fröken Junker.
På en bjudning hade fröken Junker en gång bett några unga flickor spela ett pianostycke á quatre mains. Flickorna vågade inte. Då vände sig fröken Junker till fru Ulla Hällberg och frågade “Kan du säga mej, varför flickorna inte vill spela?” – “Ja, uppriktigt sagt, så är dom rädda för dej”, löd svaret. Då sa’ fröken Junker helt vänligt till dem: “Sätt er nu ner och spela, och gör det bästa ni kan, så kan man inte begära mera”. Rädslan försvann och flickorna spelade snällt och villigt.

På gamla dar var hon en fridsam och vänlig gammal dam, var enda förargelseklippa var skällande hundar. Besvärad av kronisk snuva hemsöktes hon av reumatism och började till slut halta. Från år 1889 var hon tjänstledig från sina befattningar “på grund av hög ålder och sjukdom”. Som vikarierande teckningslärare tjänstgjorde löjtnant Konrad Gyllengahm och fröken Anna Edén. Den senare hade svårt med disciplinen och pojkarna plågade henne med skälmstreck på pojkars vis.

Sångundervisningen sköttes av fil. kand. C. J Björkegren och från 1892 av organisten Claes Ortman.

Sommaren 1891 flyttade fröken Junker tillbaka till Stockholm, där hon avled den 25 mars 1895. “Från sin krafts och hälsas dagar har fröken Junker lämnat ett gott eftermäle om duglighet och plikttrohet i sitt kall”, voro rektors enkla ord vid hennes frånfälle, säkerligen inte överdrivna.

Källa: Gamla stadsbor 2, sid 124-127

Typ av person:Fysisk person

Levnadsperiod:1820-04-25 – 1895-03-25

Alternativt Namn 1:Henriette

Hem land:Sverige

Hem län:Västerbotten

Hem kommun:Skellefteå

Hem socken:Skellefteå

Hem ort:Skellefteå

Födelse land:Sverige

Födelse ort:Stockholm

Verksamhet / yrke:Sång- och teckningslärarinna

Grupperingar

Relaterade objekt: 1 stycken


Källhänvisning

Showing qrtag“Junker Henrietta, Skellefteå”, Skellefteå Museums digitaliserade objekt och samlingar, hämtad 29 mars 2024
https://samlingar.skellefteamuseum.se/individuals/c61-2036/

Kommentarer om “Junker Henrietta, Skellefteå

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Om du har foto, video, ljudinspelning, föremål eller något annat som du vill dela med dig av, skriv gärna några rader om det. Så kontaktar vi dig!