Header

Beskrivning:SIMON BRANDELL,
kyrkoherde i Skellefteå församling 1875—95, föddes i Nora socken den 6 juni 1822. Fadern var den för sina djupgående väckelser i vida kretsar kände prästmannen Per Brandell, sedermera komminister i Ullånger. Moderns namn var Anna Brita Geting.
År 1874 blev kyrkoherdetjänsten i Skellefteå pastorat ledig efter doktor Nils Nordlander. Följande sökande hade uppförts på förslaget: prosten A. J. Nordenstam i Nysätra, kyrkoherde K. L. Strinnholm i Sävar och konsistorienotarie N. M. Mathiesen i Härnösand. Församlingen var emellertid icke nöjd med förslaget utan begärde kyrkoherde O. Norrman i Umeå till fjärde provpredikant. Denne hade tidigare varit komminister i Skellefteå och väl känd se’n den tiden. Vid valet fick också Norrman det högsta röstetalet. Pastoratet var regalt och på högsta ort lär följande yttrande ha fällts om Skellefteå församling: »Det måtte vara ett envetet folk, Skellefteborna. Jag ska skicka dem en riktig kyrkobyggare.» Och så utnämndes kyrkoherden i Själevad teol. doktor och fil. mag.
Simon Brandell till kyrkoherde i Skellefteå församling.

Doktor Brandell var okänd för församlingen. Man visste inte om, att han varit en av den store filosofen Boströms mest lovande lärjungar och att det varit fråga om att han skulle kallats till docent i filosofi. Åren 1848—58 hade han varit anställd som lärare i olika befattningar vid Härnösands h. a. läroverk. Vald till kyrkoherde i Vibyggerå församling verkade han där i 12 år. Teol. doktor i Lund 1868 utnämndes han till kyrkoherde i Själevad samma år, dit han flyttade 1870 och stannade i 5 år.
Skellefteå församling utgjorde ett av de förnämsta pastoraten i stiftet, men prästlönen från staden, som också hörde till pastoratet, var endast 50 kr. pr år. År 1867 hade nämligen uppgjorts en lönekonvention mellan prästerskapet och Skellefteå församling och doktor Nordlander ansåg då, att enär stadens så gott som alla tomtägare även voro ägare av i mantal satt jord inom landsförsamlingen och i följd därav betalade prästlön för sina hemman, borde av staden ej fordras mera än so kr. i lön av s. k. inhyses och vederlikar. Lönen bestämdes sålunda till detta belopp att gälla under 50 år.

Doktor Brandell var heller inte mycket välkommen, när han i maj 1875 tillträdde sitt gäll. Men hans inträdespredikan midsommardagen bragte församlingen på andra tankar. Hans ämne var: »Predikoämbetets egentliga uppgift att göra Herren ett berett folk.» En sådan predikan hade man aldrig hört förut, och överallt blev den föremål för kommentarer. Reinhold Lundberg, den blivande kyrkvärden, som själv inte bevistat gudstjänsten den dagen, frågade på tal om doktorns predikan: »Sa han, vem som hade kalla’n?» — »Nej, han sa’, att han var sänd till denna församling», löd svaret och med tiden blev Lundberg en av Brandells trognaste anhängare. ·
Doktor Brandell stod i sin fulla mannakraft i 53-årsåldern. På Skellefteborna imponerade han genom sin rika begåvning, sin lärdom och gedigna bildning, vartill kom en levande gudstro och en målmedveten vilja.
Pastoralvården i den stora församlingen var nog något eftersatt under företrädarens, doktor Nordlanders, ålderdomssvaghet de sista åren och doktor Brandell fick ett rikt arbetsfält. »Som predikant var han högt uppburen och många vandrade långa vägar för att höra hans gripande, av luthersk anda och personlig livserfarenhet präglade predikningar», skriver Bygdén i sitt Herdaminne. En gammal stadsbo yttrade: »Om det också hade blåst knivar, så skulle man ändå ut för att höra då doktor Brandell predikade.»

Tyvärr var inte församlingskyrkan i det skick, som kyrkoherden ville ha den. Förfallet präglade kyrkans både yttre och inre. Men doktor Brandell förmådde församlingen till en genomgripande restaurering av kyrkan åren 1876—1877 då nästan hela den dåvarande kyrkokassan, nära 16.000 kr. strök med. Vid denna restaurering avlägsnades de medeltida skulpturerna från sina platser mellan pilastrarna å väggfälten och stuvades undan i skrubbar och skrymslen. I senare tid ha de kommit till heders igen, men sina gamla platser i templet ha de ännu ej återfått.

Doktor Brandell insåg snart, att lekmännen också måste vara med i församlings- och missionsarbetet och på hans initiativ bildades Skellefteå församlings missionsförening. Dess styrelse kallade och anställde bekännelsetrogna lekmannapredikanter, som därförut dock underkastades grundlig prövning av doktor Brandell. Han organiserade det stora 3-dagarsmissionsmötet till midsommarhelgen, då präster och predikanter omväxlade att predika för fullsatt kyrka. När bibelsamtal förekommo, sade doktor Brandell bestämt ifrån: »Ni andra få inte tala mer än i 5 minuter, men Kolmodin får hålla på så länge han vill.» Det fanns nämligen en del goda talare som inte hade koncentrationens gåva.
Lekmannaverksamheten anses ha haft sin stora betydelse, då det gällde att motarbeta frikyrkligheten att komma in i församlingen och själv ställde sig doktor Brandell i bräschen, då församlingslivet hotades av splittring. I mitten av 1870-talet framträdde lektor Waldenström med sin nya tolkning av försoningsläran. Doktor Brandell skrev i ortspressen några artiklar om den waldenströmska läran och karakteriserade den som obiblisk och oluthersk. Brandells skrift »Om försoningen» lästes mycket i församlingen och ett nytryck av den utsändes år 1901 av Skelleftebladet. Han deklarerade också öppet sin ställning till de frireligiösa: »Jag har nämligen ansett och anser det fortfarande för min plikt att icke öppna lutherska församlingens lokaler för sådana, som göra till syftemål för sin verksamhet att nedriva luthersk bekännelse och luthersk församlingsordning.»
På en ångbåtsresa mellan Ursviken och staden blev en gång en Skelleftebo tilltalad av en främmande man, som frågade sig för hur det var i andligt avseende i Skelleftebygden. »Ja, det är nog bra, tack vare våra utmärkta präster. Waldenströmarna ha nog försökt komma in i församlingen, men det gick inte så länge doktor Brandell levde.» Vid avskedet lämnade den främmande herrn sitt kort, och på det stod namnet — P. P. Waldenström.
Doktor Brandell var mycket angelägen om att man ute i byarna skulle samlas omkring Guds ord. I en by i södra socknen sa’ byborna: »Vi ha ingen annan än Lars Annersa mor att samlas omkring.» — »Ja, läs ni Lars Annersa mor», löd doktorns svar. Senare tillsatte han s. k. byapräster och en sådan var Gustaf Wikstén i Skråmträsk, som i många år varit husbonddräng i prästgården och sedan köpt sig ett hemman i byn. På doktor Brandells önskan började han med byaböner och fortsatte därmed så länge krafterna stodo bi.
Sommaren 1878 hade dr Brandell årets nattvardsflickor. Vid konfirmationen voro flickorna naturligtvis svartklädda. Stadsflickorna hade hattar och landsflickorna den gamla huvudbonaden mössa och stycke eller silkesschaletter. Det var sista gången mössa och stycke användes, ty doktor Brandell bestämde, att nästa år skulle läsflickorna vara barhuvade. Konfirmationsläsningen tog han grundligt som allt annat, vilket inte hindrade, att han en vacker dag bjöd hela skaran läsflickor på kaffe i prostgården.

Församlingens skolväsen var ganska bristfälligt, när doktor Brandell tillträdde pastoratet. Fyra examinerade folkskollärare voro anställda och ett 20-tal småskollärarinnor utan någon som helst utbildning. Doktor Brandell förmådde församlingen att åren 1876 och 1877 på egen bekostnad anordna särskilda undervisningskurser för utbildande av småskollärarinnor. Bönderna tyckte att han var fordrande och knorrade över, att han skaffade »egyptiska gräshoppor» till församlingen. Genom doktor Brandells initiativ förlades också landstingets seminarium till Skellefteå året 1882—83. Den första 2 åriga kursen 1888–1890 förlades också till Skellefteå. Många av församlingens unga flickor sökte då inträde, varvid doktor Brandell alltid tog reda på, om vederbörande hade sångröst. Själv var han utan och när han försökte sjunga lät det som när en humla surrade. Seminariet var förlagt till Karltorp och sedan till den s. k. fogdegården i Degerbyn. På söndagsem. höll han ibland sina utmärkta bibelförklaringar för eleverna, som sedan fingo svara på frågor, varvid även hände, att han visade sitt missnöje, om de inte följt med hans föredrag.
I stadens flickläroverk var han inspektor i alla år. Ofta gjorde han besök och kom då alltid på morgonen och stannade hela dagen. Examen i stadens folkskola bevistade han alltid.


Alla sågo upp till den vördade doktor Brandell, den lille mannen med det vackra huvudet, de fina anletsdragen och de blixtrande blå ögonen. Skellefteborna minnas honom som en fysiskt spänstig man. Kom han till Ursviken och ingen skjuts mötte honom vid kajen, så gick han ofta landsvägen upp till staden och prostgården.
Sommartid drack han det hälsobringande vattnet vid Skellefteå hälsobrunn, då han också höll morgonbön i brunnssalongen. I sitt 73:e år avled han av lunginflammation den 19 mars 1895 efter ett rikt välsignat livsverk, varav Skellefteå församling njuter frukterna än i denna dag.
Sedan 1876 var han kontraktsprost. Vid kyrkomötena 1883, 1888 och 1893 var han ombud och innehade 2:a förslagsrummet vid biskopsvalet i Härnösand 1888. LNO 1873, KNO 2 kl. 1892.
Doktor Brandell var gift tre gånger. I ggn 1852 med Jenny Selling, f. 1830, d. 1865, dotter till kammarrättsrådet Samuel Selling och h. h. Johanna Catharina Tjernberg; 2 ggn 1866 med Louise Harlin, f. 1833, d. 1875 i Skellefteå, dotter till lanträntmästare E. G. Harlin och h. h. Louise Catharina Selling; 3 ggn 1879 med Anna Teresia Huss, f. 1842, d. 1928, dotter till konrektor Pehr Sam. Huss i Härnösand och h. h. Brita Maria Teresia Berlin.
I första giftet voro följande barn:
1) Maria, f. 22 sept. 1853, telegrafist, d. i Sundsvall 22 nov. 1900.
2) Per, f. 22 maj 1855, civilingenjör, d. i Stockholm 31 dec. 1929,ogift.
3) Jenny, f. 10 dec. 1857, gift 1876 med kyrkoherden i Lit Jonas Genberg, f. 1839, d. 1904.
4) Simon, f. 24 juli 1860, fil. lic., tidningsredaktör, d. i Stockholm 23 nov. 1925. Gift med Elin Henriques.
5) Anna, f. 5 dec. 1862, gift 1886 med kyrkoherden i Arnäs, teol. kand. Anton Lundström, f. i Skellefteå 5 nov. 1856, d. 9 febr. 1906.
6) Karin, f. 1865, d. 1866. I andra giftet:
7) Karin, f. 22 juli 1867, gift 1893 med häradshövdingen Gunno Teodor Hasselberg. Änka 1902.
8) Louise, f. 1 febr. 1869, gift 1899 med konsul Adolf Hillman, Stockholm.
9) Amy, f. 9 juli 1870, telegrafist i Sundsvall.
I tredje giftet:
10) Thérèse, f. 20 nov. 1880, lärarinna i Åhlinska skolan i Stock holm, död. Författat en skildring av det »Brandellska hemmet i Skellefteå prostgård» i Norrländska prästhem utg. av F. Arbman.
11) Kerstin, f. 5 mars 1883, gift 1907 med kontraktsprosten, kyrkoherden i Skellefteå lfs Kristian August Fellström, f. 11 jan. 1878 i Arnäs. Fem barn, av vilka yngste sonen, jur. kand. Arne Fellström är anställd som juridiskt ombud i Skellefteå stads tjänst.

Typ av person:Fysisk person

Titel:Prost

Levnadsperiod:1822-06-06 – 1895-03-19

Hem land:Sverige

Hem län:Västerbotten

Hem kommun:Skellefteå

Hem socken:Skellefteå stad

Hem ort:Prästbordet