Header

Beskrivning:Gift med Sara Andersdotter f. 1773 – fr Bygdsiljum.


En av de två sista avrättningarna på Lappvattsheden verkställdes i början av 1800- talet. Den mördade var bonden och urmakaren Olof Johansson Rönnberg från norra Åbyn -en mycket skicklig urmakare.

Levnadsperiod:1771 – 1821-03-05

Alternativt Namn 1:Olof Johansson Rönnberg

Verksamhetsperiod:1821

Hem land:Sverige

Hem län:Västerbotten

Hem kommun:Skellefteå

Hem socken:Burträsk

Hem ort:Åbyn

Födelse land:Sverige

Födelse län:Västerbotten

Födelse landskap:Västerbotten

Födelse kommun:Skellefteå

Födelse socken:Burträsk

Födelse ort:Åbyn

Födelse fastighet:Åbyn 9

Verksamhet / yrke:Urmakare

Berättat:2009-03-03
Berättat
Johansson Rönnberg, Olof. Soldat. Född 1771-12-28 i No:9, Åbyn,
Burträsk (AC). Han blev mördad av soldaten Henrik Åberg Pilk. Död
1821-03-05. Bonde soldat tillförordnad länsman urmakare allmogesnidare
Mordet på Olof Johansson Rönnberg.
Den 8:e Maj 1822 avrättades på Lappvattsheden soldaten Pehr Hindrik Åberg, kallad “Pilk-Hindrik”.
Anledningen till att rättvisan ansågs böra kräva detta yttersta straff
var att Åberg tillsammans med soldaten Nils Fredrik Strid så svårt
misshandlat bonden Olof Rönnberg på Åbyn 9 att han några timmar senare avled. Anledningen till dramat var gammalt groll, som huvudsakligen bottnade i tvist om vissa roteringsförmåner. Ovänskapen kulmineradevid ett fyllkalas i medio av mars 1821 och natten efter misshandlades Rönnberg till döds.
Med ledning av gamla tingsprotokoll ochavskrifter, rekapituleras händelsen, som fick sin hemska avslutning enmajdag för över 170 år sedan. På söndagskvällen den 4 mars 1821 hadesoldaterna Hindrik Åberg-Pilk och Fredrik Strid besökt bonden JonPersson ( Åbyn 5). Sannolikt hade där etablerats ett fyllkalas – ivarje fall tillräckligt för att deltagarna skulle bli bråkiga.
Då sedermers bonden Olof Rönnberg kommit dit startade ett gräl, vilket
Åberg tycks ha varit upphov till. Denne ansåg sig inte ha utfått alla
sina rättigheter som soldat av Rönnberg, som var hans rotebonde. Åberg
blev slutligen så vild all han började vifta med bajonetten och
förklarade att om han hade haft Rönnberg i fält skulle han ha stuckit
bajonetten genom honom. Till slut hade han fattat tag i Rönnberg och
kastat honom i sängen där han hållit honom till dess en annan
närvarande, Matts Jansson befriat Rönnberg. Genom Janssons mellankomst
hade Rönnberg fått ett kvarter brännvin, som han supit upp. Strid tog
ingen annan del i bråket än att han såg ilsken ut och “skar tänder”.
Husbonden Jon Persson uppmanade de båda vilda sällarna att avlägsna
sig, vilket de till sist gjorde. Rönnberg stannade kvar en timmes tid,
varpå han gick mot dörren sägandes: ” Jesus hjälp mig i denna natt!”
Hans onda aningar skulle sedan komma att gå i uppfyllelse.
Antagonisterna Åberg och Strid hade lagt sig i försåt – om inte just i
avsikt att döda Rönnberg – så åtminstone att ge honom ett ordentligt
kokstryk. Vid avlägsnandet från Perssons gård hade Åberg och Strid
bytt huvudbonader, möjligen för att förvilla begreppen på den de
ämnade anfalla, då Åberg av allt att döma var klädd i uniform.
Uppsåtet lyckades också, ty Rönnberg sade efter misshandeln att det
var Strid som var banemannen. Åberg och Strid begav sig, som sagt iväg
ett stycke från Perssons gård och fattade posto vid en grinda där de
väntade en stund på Rönnberg, som dock dröjde. De överenskom sedan om
att söka sig närmare Rönnbergs gård där de gömde sig bakom en smedja.
Strax där efter hade Rönnberg kommit gående. Åberg rusade då fram och
snart var grälet i full gång. Åberg fattade tag i motståndarens krage
i avsikt att kasta omkull honom. Rönnberg försvarade sig men föll
slutligen omkull och blev därefter illa slagen av Åberg, vilken som
tillhygge använde sin bajonett, varmed han slog Rönnberg i huvudet.
Strid hade enligt egen uppgift stått på några famnars avstånd och
åsett slagsmålet. Då Åberg slutligen hoppat upp på Rönnbergs bröst och
trampat på honom, hade Strid sökt ingripa, men Åberg hade hotat honom
med bajonetten. Därefter hade de båda avlägsnat sig. Strid hade tyckt
sig se att Rönnberg försökt resa sig efter misshandeln, men icke sett
om detta lyckats. Ogärningen upptäcktes vid 2-tiden på natten då två
av Rönnbergs döttrar hade “hört Qvidan och därom tillsagt deras
moder”. Rönnbergs hustru hade då gått ut och anträffat sin man vid
brunnen på gården ca 70 alnar från det ställe där han blivit slagen.
Han var ännu vid liv, men ytterst medtagen och båda händerna var
förfrusna. Kvinnan Skickade bud till närmaste grannen, Anders Olofsson
(Åbyn 7) och soldaten Åberg?? D.v.s. gärningsmannen, vilka införde
Rönnberg i hans hus. Några timmar senare avled Rönnberg sedan han ,
som tidigare nämnts, yttrat att Strid var banemannen. Då här tydligen
förelåg ett mord, sändes bud till kronolänsman Abraham Burström, som
infann sig för att utreda vem som förövat den grymma misshandeln.
Härvid omvittnades först vad Rönnberg sagt om vem som var banemannen
och följden blev att Strid häktades. Till häktningen bidrog även att
länsmannen påträffat blodspår på Strids kläder och kappsäck. Strid
nekade emellertid till att han utfört mordgärningen. På morgonen hade
Strid begärt samtal med länsmannen och då om händelsen lämnat i stort
samma uppgifter som ovan relaterats. Länsmannen lät därför häkta även
Åberg. Den 23 i samma månad hölls mål varvid de häktade rannsakades.
Åberg hade efter “något nekande” medgivit att han begått mordet.
Provinsialläkaren A. J. Carlstén i Umeå hade besiktigat den mördades
kropp och därvid funnit 15 sår i huvudet, tillfogade genom slag med
bajonett. Dessutom hade Åberg då han hoppat upp på Rönnbergs bröst
brutit fem revben, vilkas spetsar hade trängt ner och skadat lungan.
Brösthålan var fylld med blod och sistnämnda skador fastslogs som
dödsorsak.
Sedan de båda anklagade, som redan anfört, erkänt sin skuld
i det skedda och en del vittnen intygat att gammalt groll varit
rådande mellan den döde och banemannen, yrkade åklagaren dödsstraff på Åberg och att rätten beträffande Strid måtte rätta straffet efter
brottet. På andra rannsakningsdagen avkunnade rätten utslag. Åberg
dömdes härvid enligt 12 kapitlet 1:a paragrafen i missgärningsbalken
“för högst våldsamma och omänskeliga medfart” han låtit komma över
Rönnberg varav denne avlidit, att Halshuggas och steglas.

Hindrik Åberg Pilk avrättades den 8 maj 1822 vid gamla sockenvägen på
Lappvattsheden medelst halshuggning. Vid avrättningen var en grav
uppgrävd under strupstocken. Det uppges att när den dömde lade sig på
strupstocken blev han religiös och sjöng med hög röst psalmen “I
Kristi sår jag somnar in_” Han hann inte sjunga den till slut förrän
hans huvud rullade i graven. Hur det gick för Strid är obekant, men
möjligen ändrades hans straff till förmån för häradsrättens utslag –
d.v.s. spöstraff samt att därefter sitta på fästning. Undersökt
källmaterial: Ordinarie ting GH 1388, Urtima ting GH1396,
Minnesanteckningar i NV. (Barn I:1, Far III:1, Mor III:2)