Skega, Ersmark

Beskrivning:Skellefteå Gummifabriks AB SKEGA
Mannen bakom Skega var O.A Svensson från Bureå. I Bureå etablerade O.A. 1914 en skomakarverkstad. Från början reparerade han skor, och senare startade O.A. tillverkning av Norrlandspjäxan.
I början av 30-talet när den ekonomiska världskrisen även drabbade det svenska näringslivet tvingades de flesta läderfabriker och garverier lägga ner sin verksamhet. Så blev det också för O.A, som 1932 begärde sig själv i konkurs.
På grund av O.A: s näringsförbud fick han fru Ruth Svensson stå som officiell ägare. Firmanamnet blev R. Svenssons Handskfabrik. O.A. fortsatte att tillverka skor i naturgummi och gummihandskar i samma material.
Lokalen i Bureå blev för trång och O.A. ville bygga ut den. Men det gick inte för sig eftersom det skulle byggas en hembygdspark i skogspartiet som låg intill fabriken. I mitten av 1930-talet flyttades verksamheten till Ersmark.
O.A. fortsatte att tillverka skor i naturgummi och gummihandskar i samma material. – Men när det gällde handskarna fungerade detta inte alls, eftersom naturgummit stelnade i kylan och klibbade i solen.
Han sökte därför efter ett bättre material och fastnade slutligen för vulkaniserat gummi som inte påverkades på samma sätt av värme och kyla.
O.A. hade lyckats ta fram en produkt som blev mycket omtyckt av fabriks- och skogsarbetare i hela landet. Arbetarna vid gummifabriken kom mestadels från Kågedalen. De flesta hade tidigare arbetat i jordbruket.
Skega i Ersmark tillverkade även handskar till arbetarna vid Bolidens smältverk på Rönnskär.

1946 bytte företaget namn till Skellefteå Gummifabriks AB, vilket förkortades till Skega. Assar var äldst av O.A: s barn och fick tidigt ta det största ansvaret av syskonen. 1949 övertog sonen Assar rodret för företaget. Under andra världskriget hade han varit våghalsig provflygare för Saabs jaktflygplan. Det kontaktnät Assar skapade under tiden inom flyget kom att spela en viktig roll för Skegas utveckling. Saab behövde nämligen O-ringar i gummi till sina plan och gav Skega ekonomiskt spelrum att utveckla produkten. Infodring till gruvkvarnar blev en annan nisch för Skega, där Boliden från början var den viktigaste kunden.
Idag drivs verksamheten i Ersmark under namnen Forsheda Skega Seals och Metso Minerals. (2018)
Företagets verksamhet flyttade 2020 se dokumentation i museets arkiv.

Typ av person:Juridisk person

Levnadsperiod:1914 – 2020

Alternativt Namn 1:Metso

Alternativt Namn 2:Trelleborg

Hem land:Sverige

Hem län:Västerbotten

Hem kommun:Skellefteå

Hem socken:Skellefteå

Hem ort:Ersmark

Födelse land:Sverige

Födelse län:Västerbotten

Födelse kommun:Skellefteå

Födelse ort:Bureå

Övriga anmärkningar:Man har en plan att sprida ut vår tillverkning till låglöneländer, säger Jan Marklund, IF Metalls klubbordförande hos Metso i Ersmark.
Under onsdagseftermiddagen stod det klart att 130 fabriksarbetare och 25 tjänstemän får lämna sin arbetsplats på Metso i Ersmark norr om Skellefteå. Några månader in i 2020 väntas produktionen börja minska stegvis, för att avslutas helt innan det tredje kvartalet av 2020 är över.

ur Norra Västerbotten
Den stolta industritraditionen i Ersmark
Publicerad 2019-09-03 (uppdaterad 2019-09-05)
2001 gjorde Norran Affärslivs redaktör Lars Westerlund en intervju med Assar Svensson som förde fram Skega i Ersmark till en världsledande position. Ett företag som idag är delat i två delar, Metso Sweden och Trelleborg Ersmark. Med anledning av att verksamheten vid Metsos fabrik nu ser ut att avslutas väljer Norran att publicera intervjun i sin helhet för att ge ett historiskt perspektiv på utvecklingen av företagen. Assar Svensson avled 2005. Svensson föddes 1919 i Bureå. Hans farmor, som kom från Kåsböle, var familjens klippa. Assars farmor och farfar var torpare och levde under knappa omständigheter.
– Farmor var mycket stolt över sin familj och vi fick alltid höra hur bra vi var, berättar Assar.
Han menar att den kärlek hon ödslade på sin familj var en viktig anledning till att hans pappa O.A. inspirerades till att starta eget. I Bureå etablerade O.A. 1914 en skomakareverkstad. Från början reparerade han skor, och senare startade O.A. tillverkning av Norrlandspjäxan.
Pjäxtillverkningen växte och 1927 hade han 17 anställda.
– Men det var inget bra företagsklimat i Bureå. Man såg snett på torparsonen O.A. som till och med var så fräck att han köpte bil. Det hade tidigare bara direktören på sågverket haft råd med. Han var GUD själv och honom rådde man inte på, men en torparson …

I början av 30-talet när den ekonomiska världskrisen även drabbade det svenska näringslivet tvingades de flesta läderfabriker och garverier lägga ner sin verksamhet. Så blev det också för O.A, som 1932 begärde sig själv i konkurs.
– Detta var mycket skamligt på den tiden. Han fick näringsförbud och förlorade till och med rösträtten. Detta var tuffa år för pappa som ett par år tidigare också blivit änkeman. Men efter fyra år hade han betalt igen alla skulder som uppstått i samband med konkursen.
O.A. Svensson gav sig emellertid inte. Han hade alltid nya projekt på gång.
– Det forsade fram idéer ur honom. Bland annat gjorde han inmutningar och genomförde provbrytningar för gruvdrift i Ersmark, Stöverfors och Varuträsk. Ibland hade pappa lite för många idéer samtidigt.

Gummifabrik i Ersmark
O.A. fortsatte att tillverka skor i naturgummi och gummihandskar i samma material.
– Men när det gällde handskarna fungerade detta inte alls, eftersom naturgummit stelnade i kylan och klibbade i solen.
Han sökte därför efter ett bättre material och fastnade slutligen för vulkaniserat gummi som inte påverkades på samma sätt av värme och kyla.
På grund av O.A: s näringsförbud fick han fru Ruth Svensson stå som officiell ägare. Firmanamnet blev R. Svenssons Handskfabrik.
Lokalen i Bureå blev för trång och O.A. ville bygga ut den. Men det gick inte för sig eftersom det skulle byggas en hembygdspark i skogspartiet som låg intill fabriken.
– Det hade säkert gått att lösa, men Bureåborna trodde inte på min pappas företagsidéer.
Därför sökte O.A. efter fabrikslokaler på annat håll. I Ersmark blev det napp.

I byn hade man stridit om var mejeriet skulle placeras och därför byggt två mejerier. Inget av dem gick att driva med lönsamhet. I Ersmark var byborna intresserade av att en fabrik startades i mejerilokalen.
– 1936 tillverkade vi 50 000 par gummihandskar och dessutom en del pumphusbeläggningar till Rönnskärsverken.
O.A. hade lyckats ta fram en produkt som blev mycket omtyckt av fabriks- och skogsarbetare i hela landet.
Arbetarna vid gummifabriken kom mestadels från Kågedalen. De flesta hade tidigare arbetat i jordbruket.
– Från början uppstod en kulturkollision. De var till exempel vana att själva bestämma sina arbetstider.
Gengasved under kriget
Under andra världskriget var det mycket svårt att få tag i gummi till handskproduktionen. R. Svensson Handskfabrik tilldelade under kriget bara 15 kilo rågummi per kvartal. Med den magra tillgången till råvara var det lika bra att lägga fabriken i malpåse och istället blev O.A. Svensson en av Sveriges största tillverkare av gengasved. En stor del av gengasveden användes till att värma upp linbanekorgarna som kom med stelfrusen slig till Boliden från Kristineberg.
Vinsten kunde O.A. använda som ett grundkapital till den fortsatta gummiproduktionen.
När andra världskriget bröt ut hade Assar precis avslutat sin värnplikt inom flygvapnet. Trots att han bara var 21 år gammal fick han ansvara för utbildningar av andra flygare på Ljungbyhed och blev också provflygare av Sveriges nya jaktflygplan J 22.

Skega – ett fungerande namn
1946 bytte företaget namn till Skellefteå Gummifabriks AB, vilket förkortades till Skega.
– Utan att vi visste om det hade vi antagit ett namn som gick bra att uttala i hela världen, till och med i Japan.
Han konstaterar att det var lättare att bygga upp ett företag under efterkrigstiden än vad det är nu.
– Allting behövdes och optimismen och glädjen över freden var stor, konstaterar Assar Svensson.
Det kontaktnät Assar skapat under tiden inom flyget kom att spela en viktig roll för företagets utveckling. Saab behövde O-ringar i gummi till sina plan och vände sig 1948 till Skega för att få hjälp med detta. Efter många och långa tester i Skegas laboratorium kom man fram till en produkt som föll Saab på läppen.
– De ställde så höga krav på oss att när dessa väl var uppfyllda klarade vi allt, vilket vi sedan hade mycket nytta av gentemot andra kunder.
Assar var äldst av O.A: s barn och fick tidigt ta det största ansvaret av syskonen.
– Jag blev vd i Skega när jag var 29 år, berättar han.
Assar Svensson menar att det säkert varit bättre om han hunnit bli 50 innan han tog över vd-posten.
– Det är oerhört svårt att vara vd i ett snabbväxande företag. Det krävs lång erfarenhet för att lyckas bra med den uppgiften, säger han.
1954 började man regummera däck, vilket ledde fram till dotterbolaget Tireco, som idag går under namnet Däckia. I mitten av 70-talet var Tireco en av de största däckhandlarkedjorna i Sverige.
1956 kom Skega igång med tillverkning av band till militärens bandvagnar. Senare blev det också aktuellt att tillverka band till snöskotrar.
Under den tidiga ”handskeran” var Boliden en viktig kund och här fanns mer att hämta. Efter ett par års produktutveckling i samarbete med Boliden kunde Skega 1961 presentera den första kompletta kvarninfordringen, vilket skulle bli en storsäljare i hela världen.
Exporten tar fart
I Canada, Mexico, Peru och Chile etablerades egna fabriker på 70-talet. Det blev en stormig början i Chile. När Salvador Allende tog makten ville han förstatliga merparten av de utländska bolagen som var aktiva i Chile.
– Om Allende fått fortsätta med sina planer hade Chile blivit ett nytt Kuba, säger Assar Svensson, som efter kuppen fick besk kritik i media för att han inte tillräckligt starkt tog avstånd från militärkuppen.
Skega bedrev också verksamhet i ett annat politiskt känsligt land – Sydafrika.
– Där var vi också välkomnade av folket. Vi behandlade arbetarna bra och var bättre arbetsgivare än de inhemska bolagen. För att stötta de svarta arbetarna hjälpte vi dem att starta egna fackföreningar, vilket de vita fackföreningarna inte såg med blida ögon på, berättar Assar.
Ny ägare
I mitten av 60-talet gjorde SE-banken påstötningar om att Skega borde ha en ekonomiskt starkare ägare. Grängesberg och Trelleborg var de två hetaste spekulanterna.
– Men jag var inte alls intresserad av att sälja bolaget till dem.
När Incentive, som ingick i Wallenbergssfären visade att de ville köpa Skega blev det emellertid allvar. Assar Svensson hyste nämligen stor respekt för Marcus Wallenberg, eller MW som han kallar honom. Assar menar att denne man haft stor betydelse för den industriella utvecklingen i Sverige.
– Wallenbergs storhet kommer sig bland annat av hans förståelse för entreprenörens betydelse i samhället. Min pappa uttryckte en gång på hösten 1945, när vi stod och skottade ut grus på gårdsplanen vid Skega, att det skulle vara trevligt om n´Marcus Wallenberg någon gång blev intresserad av att köpa företaget. Tänk om han hade fått uppleva det.

1969 kom Incentive in som hälftenägare i Skega och de fick också option på resten av aktierna.
– Det var ett önskemål från Incentive att jag skulle sitta kvar som vd i bolaget och även behålla en del av mina aktier, berättar Assar.
1978 lämnade Assar Svensson uppdraget som vd i Skega.
– Jag hade tänkt lämna företaget helt och hållet, men MW ville att jag skulle bli styrelseordförande istället, och så blev det.
Dessutom utsågs Assar till styrelseordförande i fem andra Incentive-bolag samt i några externa företag, bland andra Boliden.
– Sammanlagt satt jag i sexton styrelser, berättar han.
Assar Svensson konstaterar att det inte är lätt att lämna över vd-posten till någon annan efter så lång tid vid rodret. Inom en tolvårsperiod efter Assars avgång hade Skega tre verkställande direktörer.
När Trelleborg köpte Boliden 1986, kastade de ut Assar Svensson ur styrelsen. Rivaliteten mellan Trelleborg och Skega var stark och Assar Svensson var mycket skeptisk när Boliden fick en ”fjärrägare”.
– Lokala ägare ser mer långsiktigt på verksamheten, konstaterar han.
I samband med detta köp förlorade Skega över en natt en av sina största kunder. Trelleborg försökte också köpa Skega.
– Vid en förhandling som jag hade med dem hotade de med att annars börja bygga gummifabriker i Norrland, vilket de också gjorde.
Assar Svensson menar att Incentive förlorade sin själ när Marcus Wallenberg dog. Medan den gamle finansmannen levde var det enligt honom fullständigt otänkbart att Skega skulle säljas till Trelleborg.
– Vid köpet 1969 hade vi också fått löfte om detta.
I juni 1995 fick Assar Svensson ett telefonsamtal från Incentives vd Mikael Lilius. Han berättade att Skega sålts till Trelleborgs dotterbolag Svedala Industri.
– Han svamlade om att det inte var Trelleborg som köpte Skega. Jag blev naturligtvis ohyggligt arg. Jag gav honom en utskällning som jag aldrig trott att jag skulle prestera.
Se ett samhälle växa fram
Assar var med om skapandet av det lokala investmentbolaget Contorta, som bland annat ägde Tireco.
Han var också med om att på 60-talet skapa den ekonomiska föreningen Expolaris, som skulle bistå det norrländska näringslivet med marknadsföringskompetens. Ett annat av hans skötebarn var Industriellt Utvecklingscenter i Skellefteå, IUC, där man samlade kompetens kring konstruktion och utvecklingsfrågor.
1988 drabbades Assar Svensson av hjärtproblem. På grund av detta sade han successivt upp alla sina styrelseuppdrag.

– Det roligaste har varit att kunna ge folk jobb, och att ha sett ett helt samhälle

Grupperingar

Relaterade objekt: 45 stycken


Källhänvisning

Showing qrtag“Skega, Ersmark”, Skellefteå Museums digitaliserade objekt och samlingar, hämtad 29 mars 2024
https://samlingar.skellefteamuseum.se/individuals/c61-7064/

Kommentarer om “Skega, Ersmark

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Om du har foto, video, ljudinspelning, föremål eller något annat som du vill dela med dig av, skriv gärna några rader om det. Så kontaktar vi dig!