Nils d.ä. Clausén

Typ av person

Persongrupp

Efternamn

Clausén

Förnamn

Nils d.ä.

Titel

Hovkamrer

Levnad (start)

1801-02-28

Levnad (slut)

1857-11-29

Hem land

Sverige

Hem län

Västerbotten

Hem kommun

Skellefteå

Hem socken

Skellefteå stad

Hem ort

Skellefteå

Hem fastighetsbeteckning

Tomt nr 92 och 93

Födelse land

Sverige

Födelse län

Västerbotten

Födelse kommun

Skellefteå

Födelse socken

Skellefteå

Födelse ort

Skellefteå

Verksamhet / yrke

Verksägare

Anmärkning

Hustru Margareta Fredrique Westling, Lund. På 1830-talet bodde Caluséns på Stenbacka gård, flyttade till Lejonström vars sågverk han ägde med svärfadern Westling i Lund. vid stadens grundläggande köpte han tomt 92 och 93 på Storgatan och uppförde där en hus.
"Sprätt Nisch" var son till expeditionsbefallningsmannen Nils Clausén d.ä. och hans hustru Maria Elisabeth Ruth.
Äldste sonen fick även han namnet Nils född 1826 gift med Fanny Ytterberg.
Se Renhorn Gamla Stadsbor

NILS CLAUSÉN,
verksägare, hovkamrer, f. 28 febr. 1801, son av expeditionsbefallningsmannen Nils Clausén och hans hustru Maria Elisabeth Ruth. På 1830-talet bodde Clausen på Stenbacka gård, men flyttade sedan till Lejonström, vars sågverk han ägde tillsammans med svärfadern Westling i Lund.
Vid stadens grundläggning tog Clausén livlig del och på hans förslag utstakades stadens Storgata så, att landskyrkan skulle ligga i fonden. Å tomterna n:o 92 och 93 uppförde C. år 1848 en större fastighet. Bönder från Boviken körde fram bjälkar om 9 tum till timmerväggar och byggnaden blev en av de solidaste och vackraste i det gamla Skellefteå. År 1942 blev den riven, då Skandinaviska banken gjorde sin nybyggnad.
År 1851 var Clausen stadens ordningsman. S. å. firade han och hans maka sitt silverbröllop med en större festlighet, varvid hyllningsverser upplästes, som sedan avtrycktes i Skellefteå Tidning. I en av verserna göres anspelning på den altartavla av Staaff, som makarna dessförinnan skänkt till kyrkan:
»Och Honom till ära och Eder till fröjd I velat hans altar bepryda. Der se vi Försonarn till Himmelens höjd uppfara från vänner som lyda hans heliga lära och tro på hans namn och kämpa att hinna den salighetshamn som han åt dem alla har lofwat.»
Clausén var en mycket betrodd man. Titeln hovkamrer hade han förvärvat av någon anledning, som nu är förgäten. »En tomtitel», sa Skellefteborna. År 1853 hugnades han med Vasaorden. Den celebra händelsen inträffade på sonens lysningsdag och relaterades i Skellefteå Tidning på följande sätt: »Samma afton anlände från sin resa norrut Herr Generalen och Commendeuren m. m. Hederstjerna, hvilken äfven hedrade sällskapet med sin närvaro. Herr Hofcamreraren, Bruks- och Verksegaren N. Clausen, som för sina utmärkta tjenster mot orten erhållit den nådiga och välförtjenta utmärkelsen af Vasastjernan, erhöll dervid riddarslaget. Den högtidliga akten framlockade tårar ur mångas ögon.»
Hovkamrer Clausen blev med tiden en mycket förmögen man. Han ägde utom stadsfastigheten skattehemmanen n:r 7 och 11 å Böle, var delägare i Klintforslidens, Bondhammars och Nyholmsfors sågverk och Rosfors bruksegendom i Piteå, ägde hälften av briggen »Charlotte» och tvenne skonerter »Freden» och »Fanny». Bouppteckningen efter honom uppgick till 324.645 Rdr Rmt.
Hovkamrer Clausen dog på resa till Rosfors bruk den 29 nov. 1857. Hans död å främmande ort omgavs av folkfantasien med en viss mystik. Ryktet ville berätta, att han ej dött en naturlig död utan av vissa orsaker låtit utgiva sig som död. Hans lik fördes till Skellefteå och bisattes i kyrkan och för att utfå en livförsäkring som han hade begav sig fru C. jämte en del tillkallade personer till kyrkan för att intyga, att han verkligen var död.
Efter hans död diktades en visa om honom, Clausenvisan, även den glömd. Skelleftebornas namn på Clausén var »Sprätt-Nisch».
Den 9 febr. 1826 gifte sig C. med Margreta Fredrique Westling, f. 1 maj 1807. Hovkamrerskan eller »Hovan» som hon kallades i vardagslag var en storfru på sin tid och framlevde ett 39-årigt änkestånd. Hennes i maj-kalas var för hundratalet gäster och varade i två dagar. Fint och präktigt gick det till. Men värdinnan själv förvånade främlingar med att tala det genuinaste Skelleftemål, som ej var så lätt att förstå. Hon tillhörde Riströmarnas sekt, som hade sitt tillhåll i Lunds by, där hon var barnfödd, men läsarna ansågo hennes religiositet rätt ytlig. När hon låg på sin dödsbädd, satt Hanna Eklund vid hennes säng och bäst det var fick hon se en svart hund. »Vo titt du ätt?» frågade Hovan. — »Ingenting», sa Hanna. — »Du såg väl hun», sa Hovan. — »Nä tant, det gjorde jag inte.» — »Ja, nu ska du int' ljug för mej, ja ser på dej, att du har sett hun.» Det gick en sägen om Clausénska släkten, att när någon skulle till att dö, visade sig en svart hund. Hon dog den 5 mars 1896.
Tre barn föddes i äktenskaper:
1) Sonen Nils Clausén, f. 8 nov. 1926, student i Uppsala 1845. Kameralexamen 1850. Bodde på Stenbacka på 1860-talet, där han drev handel. Bytte sedan gård med lantmätare W. O. Widestedt i staden och etablerade sig som skeppsklarerare. När staden fick egen jurisdiktion, blev Clausén dess förste rådman år 1879. Gift med Fanny Sofia Adèle Ytterberg, f. 21 april 1827, d. 15 okt. 1896.
2) Sonen Johan, f. och d. 1828.
3) Dottern Fredrique, f. 21 aug. 1829, gift med v. konsuln O. Chr. Häggbom.
Objekttyp:

Kommentarer

Om du har foto, video, ljudinspelning, föremål eller något annat som du vill dela med dig av, skriv gärna några rader om det. Så kontaktar vi dig!