Herman Petter Pettersson

Typ av person

Fysisk person

Efternamn

Pettersson

Förnamn

Herman Petter

Titel

Kyrkvaktare

Levnad (start)

1818-10-21

Levnad (slut)

1887-02-27

Alternativt namn1

Petter

Hem socken

Skellefteå

Hem ort

Prästbordet

Hem fastighetsbeteckning

Skellefteå Prästbord S:5-1

Hem byggnadsnamn

Benzelbergska gården, Brobergska gården, Vargbacken

Födelse land

Sverige

Födelse län

Västerbotten

Födelse kommun

Skellefteå

Födelse socken

Skellefteå

Födelse ort

Tjärn

Verksamhet / yrke

Kyrkvaktare, glasmästare, bonde. Arrendator av andra komministerbostället.

Verksamhetstid (start)

1835

Verksamhetstid (slut)

1887

Anmärkning

Herman Petter Pettersson, kyrkvaktare,
föddes 21 okt. 1818 i Tjärns by av Skellefteå socken och var son till bonden Johan Pettersson och hans hustru. I hemmet var det många pojkar och Herman Petter måste ut och försörja sig själv. Han kom i tjänst hos doct. Nordlander och stannade i prostgården i 10 år. Doct. Nordlander var häftig till humöret och fordrande men också en god husbonde och Herman Petter, som var händig till litet av varje, stod väl i vantarna hos prosten.

En höstdag sade doctorn åt honom: ”Du, Herman Petter, har så goda gåvor och du kan göra mig en kastmaskin”. – ”Ja, nog ska jag göra vad jag kan, men någon verkmästare är jag inte”, svarte Petter. I prostgården fanns en liten smedja och där började nu Petter arbetet efter ritningar, som doctorn hade anskaffat. När maskinen var färdig, var den för trång i lagren och då var det att plocka sönder den och göra den smidigare. Och innan kornet var tröskfärdigt, var maskinen i gång. Den var ganska stor och gick tungt, men två karlar, som löste av varandra kunde sköta den. Till belöning för sitt arbete fick Petter 50 kr. och på auktionen efter doct. Nordlanders död ropade P. in den. Maskinen finns kvar än i dag. Den står i lagårdsporten hos son-dottern fru Maria Westling på Norrböle. Senare fick P. beställning på en till kastmaskin av bryggeriets föreståndare och fick för den 100 kr.
Bryggeriet startade 1855.

I prostgården fick Herman Petter lära grundlig trädgårds-skötsel. Prostens trädgård var mycket förfallen efter den föregående boställsinnehavaren och Petter och de andra drängar-na fick helt lägga om den. Det var inte lätt alla gånger att göra doct. N. till lags. En syrénhäck hade planterats, som inte ville ta någon fart. Och doctorn fällde det yttrandet: ”Om jag inte hade så lata drängar, så skulle nog de här syrénerna ha varit bra”. Det gick Petters ära för när. Han körde på gödsel och djupgrävde omkring dem och sen tog häcken fart.
I prostgården träffade Herman Petter också sin tillkommande. Hon var också i tjänst i Nordlanderska huset och hette Anne Catharine Åström, f. 10 april 1811 och dotter till f. fjär-dingsmannen Erik Åström i Kläppen och hans hustru Anna Greta Benzelberg och fostrad hos gamle sockneskomakaren Jacob Benzelberg. Efter dennes död hade hon tagit plats i prostgården, där hon stannade i sju år. Doct. Nordlander gjorde bröllop åt sin tjänare. De gifte sig den 24 jan. 1846 och flyttade till den Benzelbergska gården, där dottern Maja Lisa ännu levde.
Gården som ligger i Bonnstan.
När Pettersson gifte sig, ordnade doct. N. så att han fick kyrkvaktarsysslan i församlingen. Lönen var endast 20 Rdr, men höjdes efter Petterssons tillträde till 50 Rdr B:co = 75 Rdr rmt. Kyrkvaktaren ålåg, utom tjänstgöring vid gudstjänsterna, även skötseln av kyrkogården och framforslingen av veden från bostället till kyrkan jämte eldningen i de fyra stora järnugnarna. Pettersson var mycket nitisk i sin tjänst. När bönderna besökte kyrkan, följde ofta deras hundar med in. Fick P. tag i någon hund, förpassade han honom medelst en kraftig spark utom kyrkdörren, varvid ett illvrål utlöstes. Att detta skulle störa gudstjänsten tänkte ingen på. Men av arga vedersakare fick P. tillnamnet ”Hundsparkarn”.
Av doctor Nordlander arrenderade Pettersson Dammänget norr om Klockarberget jämte ett stort område, som ligger söder om det nuvarande lasarettsområdet. Likviden utgjordes av kontanter och 30 karldagsverken och 15 kvinns d:o. Petterssons kreatursbesättning utgjorde då 10 kor jämte två hästar.

År 1866 inropade Pettersson på konkursauktion efter handl. Gebhardt dennes hemman i Hägglund för 4.400 kr. ”Nu har ´n Herman Petter tänkt göra sej ut a vägen”, sa grannarna. ”Ja, kom i där, så är int´ i där ensammen”, svarte Pettersson. Hemmanet var en god affär, övertogs sedan av sonen Anton och äges nu av dennes dotter och måg.
(Westling)
Pettersson var också en skicklig hantverkare. Medan han var i prostgården, lärde han sig glasmästeri av rättaren Johans-son, som var från Ångermanland. Sin första diamant fick han av doct. Nordlander. På sin tid var Pettersson den ende, som skar glas i orten.
Doct. Nordlander upprördes av den bristande pietet, som rådde vid begravningar. Kistorna voro vanligen hopspikade av fyra bräder och omålade. På doctor Nordlanders tillskyndan började Pettersson att tillverka värdigare kistor. Vid sin död innehade han också en likvagn, värderad till 50 kr., som han hyrde ut och likaledes en liksläde med järnstänger, värderad till 2 kr.
De flesta av sina redskap hade Pettersson själv tillverkat. I sin gård i Kyrkostaden hade han bland andra byggnader också en klensmedja, där han förfärdigat både rullharv, åkervält, pinnharv, 5 klo Ahl och ristkniv.
Under storhelgerna var det ett travande av folk in och ut hos Petterssons, än för att sätta in hästen i färdstallet, som fanns på gården, och hämta nycklarna till bondstadskamrarna, än hämta medicin som gumman Pettersson kokat ihop, än lämna in småbarn, som sköttes om medan föräldrarna var i kyrkan och andra ärenden av olika slag. Gumman Pettersson var en begåvad och duktig människa, som ville alla väl. Hennes gulsotsmedicin, som kokades på sex olika slags örter, var mycket eftersökt och det enda botemedel, som då fanns mot sjukdomen.
Den gamla kyrkvaktaren arbetade in i det sista. Han körde ett gödsellass, då han drabbades av hjärnblödning, som bragte honom döden den 27 febr. 1887. Hans änka överlevde honom till den 3 nov. 1906 och var då i sitt 95:e år.
Deras barn voro:
1) Anna Maria, född 29 juni 1846. Överlevde sina bröder och bodde till slut ensam i den gamla gården i Bondstaden. Död 6 sept. 1929.

2) Petter, född 29 juni 1847, ärvde kyrkvaktarsysslan efter fadern och innehade den till sin död den 20 juni 1921. Var liten och låg-halt och hade livlig fantasi, som kom honom att ibland berätta högst osannolika historier.

3) Anton, född 17 april 1850, död 10 sept. 1907. Övertog hemmanet på Norrböle. Gift med Eva Maria Lundberg från Myckle, född 23 maj 1846, död 11 dec. 1926 och efterlämnade en dotter Maria, född 12 juni 1883, gift med postföraren K. A. West-ling, född 5 febr. 1879 i Lund.


4) Carolina Elisabeth, född 21 nov. 1848, död 31 mars 1850.

Berättat

Gustaf Renhorn, Gamla socknebor 15. I: Skelleftebladet 10/11 1945. Ulf Lundström, Människor och miljöer i Skelleftebygden under 1800-talet, s. 648–649.

Kommentarer

Om du har foto, video, ljudinspelning, föremål eller något annat som du vill dela med dig av, skriv gärna några rader om det. Så kontaktar vi dig!