Header

Typ av person:Fysisk person

Titel:Författare

Levnadsperiod:1923-12-30 – 2004-06-17

Verksamhetsperiod:19531953 – 20042004

Hem land:Sverige

Hem län:Västerbotten

Hem landskap:Västerbotten

Hem kommun:Skellefteå

Hem socken:Jörn

Hem ort:Missenträsk

Födelse land:Sverige

Födelse län:Västerbotten

Födelse landskap:Västerbotten

Födelse kommun:Skellefteå

Födelse socken:Jörn

Födelse ort:Missenträsk

Verksamhet / yrke:Författare

Övriga anmärkningar:Biografi från Wikipedia

Sara Lidman växte upp på en mindre gård i byn Missenträsk i Västerbotten. Under en sanatorievistelse i ungdomen kom hon i kontakt med böcker vilket ledde till att hon tog realexamen per korrespondens. Efter att ha avlagt studentexamen som privatist och innehaft diverse tillfälliga anställningar började hon studera vid Uppsala universitet, där hon avlade filosofie kandidatexamen 1949. Enligt en artikel i Svenska Dagbladet var Lidman gift med läkaren och röntgenologen docent Hans Gösta Skarby (1907–2003) när hennes första bok Tjärdalen kom ut 1953. På 1950-talet hade hon en flerårig romans med sin författarkollega Ivar Lo-Johansson.

År 1960-1961 bodde Lidman i Sydafrika där hon bland annat träffade den framtida nobelpristagaren Nadine Gordimer. I Johannesburg upplevde Lidman apartheid-systemet och inspirerades till sin senare bok Jag och min son (1961). På grund av samröre med den svarte oppositionspolitikern Peter Nthite (1929-2010) åtalades Lidman för brott mot Sydafrikas morallag och hotades med mångårigt fängelsestraff. Åtalet lades ned efter påtryckningar från FN:s generalsekreterare, svensken Dag Hammarskjöld, mot löfte om att Lidman skulle lämna Sydafrika för att aldrig återvända.

Lidman engagerade sig i kampen mot atomvapen, mot apartheid och USA:s krig i Vietnam. Vid mitten av 1970-talet flyttade hon tillbaka till hembyn Missenträsk och skrev bland annat en serie romaner om moderniseringen och koloniseringen av Norrland. Mot slutet av sitt liv bodde hon i en författarbostad på Gammlia i Umeå.
Författarskapet

Sara Lidman framstår som en av våra viktigaste författare under 1900-talet. Som romanförfattare har hon skapat sig ett eget språk, en poesiprosa som väver samman det bibliska med det dialektala, det sköra med det burleska, det översinnliga med det vardagliga. Det språkligt banbrytande följer henne från debuten 1953 till det mäktiga Jernbaneeposet 1975–1985. Politiskt är hon mest känd för sin agitation under Vietnamkriget då hon spelade en avgörande roll för att vända opinionen. Men hennes engagemang sträcker sig från debatten om svenskt atomvapen 1958–1959 till kriget mot Irak 2003 och gäller praktiskt taget alla orättvisor och missförhållanden: kolonialism, apartheid, pornografi, glesbygspolitik, miljöförstöring, kioskvälde, arbetslivsförhållanden. Som debattör och agitator utvecklade hon ett språk med en sällan hörd förening av saklighet, känslostyrka, snabbhet och rörlighet. Om en av hennes debattböcker skriver Karl Vennberg: “Och det som i sista hand betvingar: viljans renhet, hos henne på ett unikt sätt förenat med värme, vädjan och levande samhörighet.”

Sammanlagt utkom Sara Lidman med ett tjugotal romaner. De första fyra utspelas i Västerbotten under tidigt 1900-tal och har som huvudscen hennes skapelse Ecksträsk, X-träsk, byn i världen. Hon slog igenom stort; debutromanenTjärdalen slog ett försäljningsrekord som stod sig till 1976 och har kallats en av 1900-talets mest lyskraftiga svenska romandebuter. Litteraturprofessorn Annelie Bränström Öhman har beskrivit den som “en generationsroman, för den dåtida landsbygdens och i synnerhet den norrländska glesbygdens ungdomar”.[5] Hösten 2016 turnerade Riksteatern landet runt med en musikteaterversion av romanen Tjärdalen.

Med Jernbanesviten (1977–85) – en romanserie som målar upp ett avgörande skede i den moderna tidens ankomst till norra Sverige: järnvägen och uppköpen av skog – kom Lidman att betraktas som en av Sveriges allra främsta författare. Jernbanesviten omfattar fem romaner, Din tjänare hör, Vredens barn, Nabots sten, Den underbare mannen och Järnkronan (som fristående fortsättningar till berättelserna i romansviten kan romanerna Lifsens rot och Oskuldens minut ses). Romanernas huvudperson är Didrik Mårtensson, en småbrukarson som driven av sin lidelse för “jernbanan” – för honom det medel som skall bryta byns isolering – blir socknens ordförande och en av de ledande i trakten. Han snärjs av de kapitalistiska krafterna, anklagas för förskingring och fängslas; ironiskt nog sänds han som fånge på ett av de första tåg som trafikerar banan. Berättelsen speglar universella koloniala förlopp, inte minst i hur erövrarna tar hjälp av en “bygdens son” för att röja väg för exploateringen av ett land. Framför allt bärs den av den mogna författarens fullödiga språk.

En biografi över Sara Lidman utkom 1998, Birgitta Holm: Sara – i liv och text (lätt reviderad upplaga 2005). Ett personarkiv efter Lidman finns vid Forskningsarkivet, Umeå universitetsbibliotek.

Sara Lidman vilar i familjegraven i sin västerbottniska hembygd på Österjörns kyrkogård, vackert belägen vid Jörnsträsket. “Lev!”, uppmanas man från gravstenen.