Header

Beskrivning: Järnvägsstationen i Jörn närmast i bild med järnvägshotellet bredvid.
Huset till vänster kallades överliggningen. Personal (lokförare, konduktör) kunde sova över. Den brann.

Anmärkning: Första delen av Norra stambanan öppnades mellan Stockholm och Uppsala 1866 och sedan vidare upp till Ånge 1881, Långsele 1886, Vännäs 1891 och Boden 1894. Stambanan genom övre Norrland blev ett mycket arbetskrävande byggföretag. Sträckan mellan Vännäs och Jörn tog drygt två år att bygga och Stationshuset i Jörn invigdes 1894, då stambanan var färdig i sin helhet till Boden. Jörns stationshus ritades av arkitekten Folke Zettervall, som 1890 hade anställts vid SJ:s arkitektkontor. Det fanns flera skäl till att stambanan lades flera mil från kusten. Älvarna blev enklare att forcera, markinlösen var billigare och bördiga jordbruksmarker kunde sparas. En sådan lokalisering av stambanan var också ett sätt att uppnå en rättvisare infrastruktur. Kustområdena hade redan kustlandsvägen och hamnarna. Även försvarspolitiska skäl talade för sträckningar på säkrare avstånd från kusten. Järnvägen borde inte finnas inom träffhåll för fientliga krigsfartygs långskjutande kanoner och svenska trupper kunde transporteras till områden där fienden landstigit. Under byggnadstiden kallade rallarna blivande Jörn för ”Ettusentvå” efter avståndet till Stockholm. Stationsnamnet blev Jörn efter socknens centralort. Gamla Jörn kallades en tid för Jörns Kyrkby och sedan Österjörn. Jörns stationssamhälle fick överta namnet Jörn och blev municipalsamhälle på 1920-talet. Sara kallar i Jernbaneeposet Jörn för Vattnet och hon låter en trana vägleda Didrik till den plats där stationen skall byggas: ”Där Anna-Stava! Se du hur hon går där och pekar? Jag ger mig! Det får bli där! Herre herre vad hon är elegant! Ser du vad hon gör? - Hon utmärker stället...….stakar ut en tomt! En plats åt jernbanestationen! Oh du min långhalsade lilla trana!” I verkligheten byggdes stationen på gammal myrmark och i äldre tider brukade det skämtas om detta i Jörn. Ett skämt var tex: ”Vet du varför kråkorna skriker så väldigt när de flyger över stationen? De är rädda för att falla ner och drunkna.”

Kopia finns. Repro: Henry Lundström, 1984. Originalfotot finns i arkiv 3.
Gåva från Limhamns museiförening.