Header

Beskrivning: Fru Margareta Lundberg, Bjurliden. Fru Lundberg sålde marken där Bolidenmalmen hittades till gruvbolaget för 20 000 kronor. Att folk fick arbete betydde mer än rikedomen tyckte hon.

Anmärkning: Kopia finns.

Nedan: Tidningsartikel från NV 9/12 1989. "Guldänkan" ger namn åt väg.
URSVIKEN (NV)
Jag hade hunnit bli nio år innan hon gick bort och därför minns jag henne ganska väl, berättar Adina Lundström i Ursviken.

Adina är dotterdotter till Margareta Lundberg, det äldsta av hennes barnbarn. Intresset för släktforskning har gjort att Adina väl känner sin mormors historia.

Den mark som Margareta Lundberg ägde vid Fågelmyran räknades nog inte som så mycket värd, inte förrän man fann guld vill säga. Föga anade väl någon vilken oerhörd betydelse denna oansenliga myr skulle få.

För Margareta Lundberg innebar fyndigheten att hon fick sälja en del av sin mark och plötsligt fick, med dåtidens mått mätt, mycket pengar. Den första markbiten hon sålde inbringade 8000 kronor. Så här efteråt en väldigt blygsam summa.

Nu var heller inte pengarna så viktiga för henne. Själv hade hon redan klarat av de värsta åren. Pengarna skulle hon egentligen ha behövt långt tidigare än vad som nu blev fallet. Det kan man lätt förstå om man går tillbaka i hennes liv.

Änka 1903.

Margareta Lundberg föddes 20 oktober 1866. Hon gifte sig med Johan Lindström från Lövånger. När deras tredje barn, Andreas, bara var ett halvår gammal dog maken i njurinflammation. Året var 1897.

1901 gifte hon om sig med den då 25-årige Karl Eliasson-Lundberg. Han var ursprungligen från Nyby, Jörn och arbetade hos henne som dräng. Men än en gång skulle sorgen komma att drabba henne. På våren 1903 avled Karl i lunginflammation. Margareta var då havande med sitt femte barn.

Min mor Olga var äldst med sina 11 år. De övriga barnen var Jenny, Andreas, Emma och Karl som föddes i november samma år, berättar Adina.

Den här tiden fanns inte samma sociala skyddsnät som i dag. Att bli ensam med fem barn var hårt, men det fick lov att gå. Margareta Lundberg var till sin person väldigt lugn och gjorde inget stort väsen av sig själv. Uppenbarligen var hon också en stark kvinna som klarade av svårigheterna. Förutom de fem egna barnen kom hon så småningom att ta hand om två fosterbarn.

"Klondyke".

Mamma har berättat att de klarade jordbruket genom drängar, det var billigt att anställa sådana den här tiden.
Å andra sidan var det ont om kontanter.

Nog måste mormor Margareta haft ett slitsamt liv. Jag är född 1922 och minns henne väl från min barndom. Då hade hon hunnit få det rätt bra.

Men hon visste att hela Bjurliden inte hade det så bra och det var vad hon tänkte på, när hon sålde under förbehållet att byborna skulle få arbete.

Hela Bjurliden kom också att engageras på det ena eller andra sättet när gruvan kom igång. Verksamheten blev som bekant större än någon anat. Området blev Sveriges "Klondyke". För den lilla byn Bjurliden med tiotalet gårdar blev det en rusch utan like. På den tiden fanns ännu inte samhället Boliden. Där var det bara skog och myrmark.

Guldrusch.

Det bodde folk överallt där de fick plats. I mitt föräldrahem bodde sex personer i den lilla kammaren. De låg i tre-våningssängar för att få plats. I salen bodde en familj, Burlins från Kattisträsk, och själva bodde vi då i köket. I mormors sommarstuga var det någon som drev affär.

Ganska snart började samhället Boliden växa fram.

1929 började jag skolan och det var första året det fanns skola i Boliden. Man hade då även hunnit bygga post och en del bostäder, minns Adina.

Margareta Lundberg fick uppleva en del av gruvsamhällets tillväxt men 1931 drabbades hon av en hjärnblödning.

Läkarna kunde inte göra så mycket på den tiden och efter tre dygn avled hon.

Margaretavägen.

Så stor nytta hann hon inte ha av de pengar hon fick för sin mark. Men för hela bygden, länet, ja till och med hela landet, gjorde den fyndighet som hittades på hennes Fågelmyran stor nytta. Än i dag är det tusentals människor som får sin utkomst från det bolag som växte fram tack vare fyndigheten.

Inte minst för samhället Boliden har gruvföretaget Boliden Mineral stor betydelse.
Och nu har Margareta Lundberg uppmärksammats och fått ge namn åt en gata i gruvsamhället. Den första gatan med ett kvinnonamn: Margaretavägen.

DAN ERIKSSON
Foto: DAN ERIKSSON

Adina Lundströms stora intresse är släktforskning och hon har samlat stora mängder data många generationer tillbaka.

Några bilder av Margareta Lundberg har Adina Lundström i sitt fotoalbum. Den här bilden är troligen tagen första gången mormodern blev änka. Längst till höger sitter Margareta och barnet längst fram är Adinas mor Olga.

Datum: 1989-12-09
Tidning: NV
Sida: 16
Ämne: NYH
Författare: Dan Eriksson
Meddelande: Guldänkans minne hedras

Nedan lite mer som Adina Lundström (1922-2010) skrivit ner om Bjurlidens historia:
"Året var 1923. Karl Gunnar Lundström och hans hustru Olga Kristina f. Lindström, så även Erik Hugo Nyström och hans hustru Edla Amalia f. Lundström köpte då Bjurliden 1:16 av Johan Anton Nilsson (som sedan flyttade till Bjurvattnet). De delade hemmanet i två delar. Lundströms ägde då 1: 16 och Nyströms 1:17.
I det hus som fanns bodde vi i stora köket, den andra familjen bodde i kammaren. Ladugården var gammal och enligt vad mor sa fullt med loppor.
1925-1926 byggde far ett nytt hus (det som finns kvar än 1990.) Hugo byggde samtidigt ny ladugård där de satte in en järnspis, flyttade dit och bodde där. Ungefär samtidigt upptäcktes guldfyndigheterna i Boliden varför det blev en enorm bostadsbrist, min familj flyttade till nya huset och bodde i köket. I kammaren sattes upp 6 våningssängar som A:K arbetare hyrde. De byggde vägen till Finnforsfallets järnvägsstation. Järnvägsförbindelsen var väldigt viktig då. I gamla huset startades matservering (två systrar Lindberg från Ångermanland) och i kammaren fick familjen Burlin bo. Sedan sattes in en järnspis i "salen" och Burlins flyttade dit.
En lanthandel startades i mormor Margaretas sommarstuga.
En skola var inrymd i Anders Boströms storstuga. Den lärarinna som var där hette Berta Brodin.
1929 startade skolan i Boliden och då började jag i första klass vi gick i ett vanligt hus som gruvbolaget hade byggt och sedermera hyrdes ut till familj. När jag började i tredjeklass flyttades vi till den nya skolan som används än idag.

Tillbaka till Bjurliden, matserveringen flyttade till sommarstugan hos Anders Boströms. Hugos rev gamla huset och flyttade det där det står i dag. Gunnar satte in en järnspis i "Salen" och Burlins fick flytta dit de byggde senare ett eget hus. Så småningom byggdes en ny ladugård och stall, teglet brändes i sandtaget ovanför järnvägen som far ägde."