Header

Beskrivning: Ljushållare för talgljus gjutet i matstrupe från får. Hållaren sticks in i väggen.

Anmärkning: Ljushållare, på dialekt gaustol. Enkel hållare av trä, förstärkt av en järnten. Ljuspipa av mindre modell med en droppbricka som är höj- och sänkbar på tre järntenar. Inristade bokstäver och siffror, svårtydda. Möjligen bokstäverna RP samt årtalet 1711 eller 1811? Se nedan.

Hållaren stacks fast i springa i väggen.

Namnet syftar på att hållaren är använd för ett ljus gjutet av en blandning av talg och kåda i matstrupe av ett djur, oftast ko. Sådana ljus kallade gaudar och användes företrädesvis i ladugårdar och uthus på grund av att de brann ganska dåligt, sotade och luktade illa. Ljus av bättre kvalitet användes i boningshuset. Dialektordet gaud betecknar även något eller någon som inte är riktigt som den ska, tokig. Gaudar tillverkades och användes från åtminstone 1700-talet, troligen tidigare, och in på 1900-talet.

Enligt originalkatalogen användes till denna ljushållare en gaud tillverkad i matstrupen från ett får. Ljuspipan är relativt liten.

Ordet stol i detta sammanhang betecknar troligen hållare eller ställning.

I en artikel i Västerbotten 1936 av Artur Olofsson (se publikationer) kan man läsa hur en gaud tillverkas i en matstrupe av ko.

Enligt originalkatalogen är föremålet märkt RPS 1711 men detta är svårt att se. Tillägg i originalkatalogen: "Gaustol" samt Ernst Westerlunds först insamlade föremål.
Ernst Westerlund (1900-1976) var en drivande kraft i utvecklingen av Skellefteå Museum.