Header

Beskrivning: Söndagsskolfest i Lund. Året är troligen 1957 eller 1958. Ernst och Emmy Wahlberg ledde söndagsskolan i Lund i många år. Wahlbergs bodde i Skellefteå och drev skoaffär. Bilden är från ett jubileum då söndagsskolan funnits i minst 25 år, möjligen mer. Det är en högtidlig dag med besök av kyrkoherde Axel Boström. Lokalen är salen för klass 5 och 6 på övervåningen i Lunds skola.
Fr.v: Kyrkoherde Axel Boström, Ingeborg Wahlberg dotter till Emmy och Ernst Wahlberg, Emmy Wahlberg, Ernst Wahlberg, Bernt Lundqvist son till Enar Lundqvist, Enar Lundqvist, Ragnhild Johansson och Berit Häggström.

Wahlbergs var riktigt hjärtliga och rara människor. De hade en varm och smittande tro. De hade många barn. De bodde en trappa upp i en träfastighet längst ner mot älven, på Tjärhovsgatan. De var EFS-are från början men medan de drev söndagsskolan drogs de till pingströrelsen och så småningom lät de döpa sig. Detta var kontroversiellt på högsta nivå.

Mera om söndagsskolan:
När jag (Karin Berglund) och min bror började söndagsskolan i Lund 1956 var jag 5 år och min bror 3 år. Min pappa Viktor var alltid med de första åren. Han skjutsade oss dit på cykeln. När vi blev äldre tog vi oss dit själva.

Vi sjöng många sånger som ackompanjerades av Emmy Wahlberg på skolorgeln. Hon spelade lite som om det var ett piano, tyckte jag. Ernst hade en vacker sångröst. Vi sjöng ur Svensk Söndagsskolsångbok, samt en del Solskenssånger som farbror Ernst gillade.

Släpp nu lite solsken in
Släpp nu lite solsken in
Om du har besvärligt
Kan du få det härligt
Om du släpper solen in

En sång jag tyckte mindre bra om, var "Jesus älskar mig, ja de göran, dig ja de göran, oss ja de göran" Jag var väldigt less på allt prat om Göran. Min lillebror hette nämligen så.

En sång vi sjöng varje gång, liksom söndagsskolans "gradualpsalm", var
"Låt mig få höra om Jesus"

Vi småbarn följde tant Emmy in i 3-4:ans klassrum där vi lärde oss rörelsesånger, t.ex. om Sackeus.

Sackeus var en liten man, en liten liten man han var *mäta en halvmeter från golvet med handen*
Sackeus var en liten man, en liten liten man han var *mäta en halvmeter från golvet med handen*
Han klättrade upp i ett fikonträd för att mästaren få se-e, för att Mästaren få se *klättrande rörelser* *handen över ögonen och spana*

När farbror Ernst var klar med undervisningen i 5-6ans rum, ledde han klassen i en sång, som om jag inte minns fel alltid var "Lilla svarta Sara". Detta var tecknet, vi skulle komma in igen.

Vi lade också i kollekten, i den klassiska sparbössan med ett knäböjande afrikanskt barn som bugade när man släppte ner slanten. Den förvarades i klassrummets materialskåp.

Ernst och Emmy Wahlberg brukade skjutsa hem så många barn de kunde få in i sin Mercedes. Vi satt i tredubbla lager i baksätet. Ett vanligt samtalsämne under färden var hur många miljoner vi var värda, som satt i bilen. Värdet på varje barn skulle vara en miljon tycker jag mig minnas. Det här var innan bilbältenas tid och de körde mycket försiktigt.

Anmärkning: Uppgiftslämnare: Karin Berglund, Skellefteå.