Fiol

Bild som illustrerar objekt c61-328830

Beskrivning: Johannes Renströms (Lappojken) fiol.

Objektnummer: DIG 07054

Motivkategori: Föremål

Motiv - Land: Sverige

Motiv - Län: Västerbotten

Motiv - Kommun: Skellefteå

Bildtyp: Digitalt repro

Berättat: Angående Nils Johannes Renströms möjliga fiol

För några år sedan kom en kvinna fram till mig efter en berättarföreställning i Umeåtrakten och berättade att hon hade en fiol i sin ägo som skulle ha tillhört en samisk spelman som blivit dödad på ett bröllop. Han skulle ha kallats ”Lappojken” i folkmun. Jag häpnade av flera orsaker. Dels för att det är en historia som var mig väl känd tack vare att jag gjort en berättarföreställning om den. Men även för att en annan fiol tidigare kommit i min väg som också den skulle tillhört denne ” Lappojken”, alltså Nils Johannes Renström, från Stämningsgården utanför Skellefteå. Den fiolen var då i Gustav Renmans ägo. Gustav Renman var en profil i Lövånger, den man som gjorde Lövångers Kyrkstad till det den en gång var och som även alltså spelade fiol. Den fiolen förvaras numera på Ajttemuséet i Jokkmokk. Efter mötet med den här kvinnan, som heter Kerstin Olofsson, gick ett antal år utan att saken blev åtgärdad. Men nu år 2019 pågår förberedelser för att resa en minnessten över Nils Johannes på Bygdeå kyrkogård. Och även att i anslutning till avtäckningen av denna ordna stora konserter i Skellefteå och Umeå till hans minne och upprättelse som människa och spelman. Och dessutom en mindre konsert i Bygdeå kyrka i samband med avtäckningssermonien. Så nu togs kontakt med Kerstin Olofsson som då upplyste om att fiolen fanns hos hennes bror Jan Olofsson i Tväråmark, Umeå.
Fiolens etui
När Jan lade fram instrumentet på köksbordet där i Tväråmark, slogs jag omedelbart av att etuiet som fiolen låg i var av uppenbart åldrigt datum. Helt i trä, med hopsinkade sidor mot den tvära fronten. Enkelt smidda gångjärn gör locket öppnings och stängningsbart. Lådan är försedd med enkelt nyckellås, även det i smide. Nyckeln saknas. Färgen har sannolikt en gång varit blå, men som patinerats av tiden och mörknat betydligt och har nu fått en något grönaktig färgton i det blåa. Locket är dekorativt målat i mönster som man brukar se på gamla saker som målats med allmogetekniker vars benämning är Kurbits? Men här finns också mönster som jag som okunnig i ämnet asocierar åt en mera samisk estetik. Etuiet har helt klart varit mycket vackert. Och nu även åldrats vackert.
Ett tillägg som skrivs i sptember 2019: flera personer med god kännedom om samisk estetik har bekräftat att målningarna på etuiet är ganska typiskt sydsamiska. Men även en del svenska inslag finns. Personerna är Erika Nordvall Falck och Krister Stoor./ Thomas Andersson


Själva fiolen…
...gav också den ett omedelbart intryck av ålder och patina. Stallet saknades helt så strängarna låg slappa utefter greppbräda och lock. D och A strängarna var av djursenor och som det föreföll möjligen vara hemgjorda? Hursomhelst var de gamla. G och E strängarna var klart inköpta i modern tid. Fiolen hade en relativt hög välvning, alltså ganska hög i mitten av lock och botten. Omedelbart fick jag en tanke att fiolen skulle vara av Steinermodell, vars kännemärke ju är den höga välvningen. Men den villfarelsen har kunnigare personer i violinmakerikonsten än mig, avfärdat. Locket är hemgjort. Formen på själva fiolkroppen är ovanlig, den nedre delen, från fiolens midja och stall och bakåt mot platsen där musikanten brukar placera hakan, är liksom större och generösare tilltagen än brukligt. F-hålen tämligen grovt formade, möjligen arbetade med för grova verktyg? Halsen är tydligt lagad, snäckan likaså. Snäckan är även mindre till storleken än vad man sett på andra fioler. Stämskruvarna är långa och sticker ut på motsatta sidan mera än vad som är brukligt nuförtiden. Färgen är svagt mörkt röd i grunden och sedan som det verkar påmålad med en mörkt brun klegga som med åldern förmörkats ytterligare. Så den är väldigt mörk till färgen och ger, som jag tycker, som helhet ett mystiskt intryck. En mytisk fiol. Möjligen färgas min bedömning av fiolens historia. Sannolika historia, borde nog tilläggas. Det intryck fiolen och etuiet ger visuellt, tycker jag passar ihop med berättelserna om Nils Johannes Renströms liv och öde.
Men är det verkligen Johannes Renströms fiol?
Vad som i mitt tycke mest styrker att detta verkligen skulle kunna vara Renströms instrument, är dess historia efter hans död år 1886. Den historien berättade den nuvarande ägaren av instrumentet Jan Olofsson i Tväråmark, Sävar:
Med reservation för bristande minne så är det så här jag minns angående fiolen:
” Enligt min mor Greta Olofsson (1916-1996) så är fiolen inköpt på en Auktion i Gunnismark av hennes farfars svåger Henrik Hammarstedt (1854-1919) från Sävar. Han var gift med min mors farfars syster Anna född Grehn (1858-1945). De hade inga egna barn och kom därför att stå min mor och hennes systrar nära. Denne Henrik var bonde i Sävar, men hade också förtroendeuppdrag i bygden vad gällde bouppteckningar, skrivelser till myndigheter samt att han var ombud för ett försäkringsbolag. Min mamma brukade berätta att auktionen var efter en same som var spelman som blivit dödad på ett bröllop av en annan spelman för att han var avundsjuk för att samen spelade så bra. Jag har nog uppfattat att bröllopet/mordet var i Gunnismark, men det kan mycket väl vara fel av mej och mamma. Min mamma, eller möjligen hennes far, fick eller köpte fiolen i samband med Anna Hammarstedts död 1945 och har sedan dess varit i hennes hem här i Tväråmark, där jag och min hustru Anita nu bor.” Jan Olofsson
Ett resonemang
Vad som i mitt tycke är värt att lägga märke till, är att denne Henrik Hammarstedt, bonden med förtroendeuppdrag i bygden, var född 1854 och följaktligen i tidiga trettioårsåldern när Renström dödades. Och en sak vågar jag både anta och ge mig sjuttsicken på: att berättelsen om Johannes Renströms död var vida omtalad! Det här var sådant som berättades många mil från den plats där mordet verkligen ägde rum, alltså Västra Sjulsmark, och även att Henrik Hammarstedt på sin tid säkert visste åtskilligt om dessa händelser. I alla fall tillräckligt för att avgöra ifall det bara var löst prat eller att detta verkligen var den rätta fiolen. Han visste förmodligen också vilka personer han kunde fråga om besked i ämnet. Så när fiolen ropades ut på auktionen, med etui och allt, insåg Hammarstedt det historiska värdet, bjöd ordentligt och fick fiol och etui i sin ägo. Eller om det möjligen var så att Hammarstedt själv var auktionist där i Gunnismark? För han tog emmellanåt på sig även sådana uppdrag. Detta är antaganden, men rimliga sådana och jag tror alltså att den mörka fiolen är den som en gång i tiden Nils Johannes Renström förtrollade danskvällar och bröllopsfester med. (Observera ordet tror. Jag har förmånen att få säga vad jag tror i såna här sammanhang, tack vare att jag inte är vetenskapsman, bara en intresserad typ.) Var fiolen hållit hus under tiden efter mordet och tills den auktionerades ut i Gunnismark, får vi sannolikt aldrig veta.
Umeå i slutet av mars 2019
Thomas Andersson Spelman och muntlig berättare

Personrelation

Informant: Thomas Andersson, Umeå

Syns i bild: Thomas Andersson

Grupperingar

Objekttyp: Fotografi
Ämnesområden: Föremål
Nyckelord: Fiol


Källhänvisning

Showing qrtag"Fiol", Skellefteå Museums digitaliserade objekt och samlingar, hämtad 29 mars 2024
https://samlingar.skellefteamuseum.se/objects/c61-328830/

Kommentarer om “Fiol

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Om du har foto, video, ljudinspelning, föremål eller något annat som du vill dela med dig av, skriv gärna några rader om det. Så kontaktar vi dig!