Header

Beskrivning: Gården Erik Lidman byggde i Åliden.

Anmärkning: Gården Erik Lidman byggde 1886 i Åliden.

Erik Lidman var handelsman och hade en handelsbod i byn men han gjorde också skogs- och trävaruaffärer. Han anställde en bokhållare för att sköta bokföringen. Denne kom flyttandes från Byske. Det var en ung Anton Wikström – Norrans skapare, riksdagsman mm, som här började sin karriär i Jörns socken. I Lidmans tjänst fanns också en duktig smed, Nils Lindholms speciallitet bl.a. saxar och knivar. Han tillverkade siffrorna till Öster-Jörns kyrka och senare även till kyrksalen i Jörn, vilka nu används i S:t Mikaelskyrkan i Jörn.

Socknen styrdes från Åliden under Erik Lidmans tid. Erik var den drivande personen – ”ordförarn”, men hans bror Jonas Sparrman hade även en viktig post som handläggare av kommunens ekonomi.

Lidman gick i konkurs. Det stora huset såldes och kom senare att ägas av familjen Jonas Granberg. Sonen Sixten Granberg flyttade till Skellefteå, där han och hans fru drev Granbergs bilskola.

Erik Lidmans handelsbod flyttades till Jörn där den står inne på första tomten väster om järnvägen på södra sidan av Storgatan. (f.d. Lundgrens möbelaffär). 1935 köptes hemmanet av ”Kvarnli Kal” – Karl Karlsson.

I Sara Lidmans Jernbaneepos bor och verkar huvudpersonen Didrik i byn Månliden. Månliden baserades på byn Västra Åliden och Didrik på Saras farfar Erik Lidman. Erik var liksom Didrik en ivrig förkämpe för en förlängning av stambanan upp genom Norrland. Han byggde 1886 detta stora pampiga hus som stod förebild för Didriks hus i Månliden och som ska ha varit det första med tapeter i Jörns socken. I Sara Lidmans arkiv på Umeå universitet finns några gamla tapetbitar sparade som ursprungligen varit uppsatta i Saras farfars gård. I ett avsnitt i romanen Nabots Sten överraskar Didrik hustrun Anna-Stava med att ha låtit tapetsera gästgivarsalen i Månliden: ”Väggarna susade violett. Pelare skymtade kring vilka gröna slingor av rosetter satt ordnade; och blad klippta från träd mer främmande än Basans ekar. Nardus? Myrram? Aloe? Vad kunde de tänkas heta de fjärran växter som givit ett sådant bladverk?
…..
– Och färgen. Det är som om gift trängdes i den.
– Men ljung har ju den färgen. Och gran kan väl vara grön så där när han blommar…
– Aldrig! Såna där färger finnas icke! Dem vara som… sedda inifrån en warg.”