Header

Beskrivning:Nils Petter Jonsson hemmansägare i Bäck, Föddes den 7 febr. 1846 och var son
till hemmansägaren Jonas Eriksson och hans hustru Kajsa Fredrika Johansdotter. Släkten
har ägt hemmanet nr 1 i Bäck i minst 200 år och i egenskap av äldste son övertog Nils
Petter fäderneshemmanet. Han var en originell person,
och blev med tiden känd och omtalad vida omkring. Bråttom
hade han alltid. När han kom på besök, kunde han aldrig
förmås att sätta sig. Han gick fram och tillbaka övergolvet, när han talade och tittade
gång efter annan på väggklockan. Resor tyckte han om och hade då alltid en mängd
beställningar av olika slag att utföra åt folk. Till slut gick han under namnet ”Lill-beställar’n
från Bäck”, och han beskrevs på följande sätt: ”He jär en ve Bäck, som beställ’ om både andligt
och världsligt, en liten gubb’, som håll huvude på sne.” Sina uppdrag
antecknade han aldrig, utan hade dem i minnet och glömde aldrig
något. Mot alla var han tjänstvillig och fick han ett förtroendeuppdrag
gick han så långt man ville. Hade han inte ”märra” till hands, så
traskade han och gick vägen fram. När kyrkoherde Markgren våren 1904 tillträdde kyrkoherdetjänsten i Bygdeå, körde Nils Petter den
Markgrenska kohopen den tio mil långa vägen från Skellefteå till
Bygdeå. Gymnasisterna, som skulle till Umeå, skjutsade han, och
på långt håll kände man igen honom och hans vita häst. En gång,
när han kom till Umeå, fick han för sig, att han ville se, hur fint
landshövding Crusebjörn hade det i sitt residens. Betjäningen lovade
att visa honom rummen, bara han tog av sig galoscherna. ”Ja,
i hav ingar”, svarade han, ”men i hav alldeles nöj o ren a strump, så
i kan ta å me skorn.” Och så inspekterade han residenset i strumplästarna.
Kvick och talför var Nils Petter, en säker nyhetsförmedlare
och välkommen i alla gårdar.
Hans käraste uppdrag gällde dock kyrka och prästerskap. Att hämta
prästerna och skjutsa dem till olika förrättningar ute i byarna ansåg
han vara en förmån. Kom prästen till Bäck, predikade han alltid
i Nils Petters storsal. En gång hade han hämtat doctor Brandell, som
talade i byn. Missionär Carl Berg hade också infunnit sig och denne
menade, att han också kunde få skjuts hem. Men då sa’ Nils Petter
helt rättframt till honom: ”Jag har farit ut för att skjutsa hem doctor
Brandell, men inte hade jag tänkt skjutsa dej hem”.
Rättfram var han mot alla. Pastor Eriksson var i sin krafts dagar
ganska hetlevrad, och vid ett besök i prästgården, sade Nils Petter
helt frimodigt till honom: ”He ha vorte en gårdsnata, att järna ska he
vara arga präster jämt.” Hur pastor Eriksson upptog detta yttrande,
förmäler inte historien.
Då prästval stundande hade Nils Petter sin stora tid. Då var han
ute och agiterade. När hans älskade doctor Brandell var död, sörjde
han, ty han trodde inte, att det skulle finnas maken. Men när han
fått reda på, att kyrkoherde Höijer i Piteå stod på förslaget, då körde
han från by till by och talade för Höijer. ”Ja men, han lär ju vara så
arg, den där Höjer”, sade någon. – ”Fördärva mej”, svarte Nils Petter,
”vem har lögd uti dej he?”
”Fördärva mej” var ett gängse uttryck som Nils Petter använde. En gång antastades han av sina vänner för detta sitt svärjande. Nils Petter
satt en lång stund och hörde på och till sist utbrast han: ”Fördärva
mej, har ni int nu suttit och bara talat om meg”. Vännerna enades
om, att Nils Petters svärord inte kunde hänföras till svordomar.
När 2:a comministertjänsten efter Markgren skulle tillsättas år
1903, skrev Nils Petter på mångas begäran ett brev till comminister
Östman i Säbrå och uppmanade honom att söka tjänsten. Östman
hade åren 1885–89 varit pastorsadj. i Skellefteå och gjort sig synnerligen
omtyckt. Denne skrev svar på brevet, som han började med
orden ”Käre Nils Petter”. Han avböjde dock kandidaturen av flera
olika skäl.
Då det gällde prästerna, var Nils Petter mycket lagrann. De skulle
vara verkliga kristna och naturligtvis renläriga. Prosten Höijer blev
en värdig efterträdare till doctor Brandell och sattes lika högt av
Nils Petter. När Nils Petters hustru låg för döden, hämtades Höijer
på sjukbesök, och när prosten tog farväl av den sjuka, sade han, att
de nog skulle få följas och mötas i himlen. Och detta inträffade. De
stodo på bår samtidigt. Prosten Höijer dog den 11 juni.
Nils Petter var väl anskriven hos prästerna och i byn var han ett
orakel. När han var i sta’n, träffade han idel vänner och bekanta
och han sa’ en gång: ”Som hej är ve meg, så jär ji känd bå’ ovanet
och nedanet och jär tvungen häls åt all’ sien”. (Som det är med mig,
så är jag känd både norrut och söderut och är tvungen hälsa åt alla
sidor.)
När han var ute och färdades, levde han mest på kaffe, som han
blev bjuden på i alla gårdar. Men hans hälsa blev undergrävd. Han
fick magkräfta och svalt ihjäl.
Det enda han till slut kunde förtära var kärnmjölk, som kom upp
igen efter några minuter. Sitt lidande bar han med tålamod. Han
avled den 30 april 1907 och ligger begraven å Skellefteå landsförsamlings kyrkogård. Den 18 juni 1870 gifte han sig med Maria Helena Antonsdotter,
född 10 oktober 1840, död den 26 maj 1898. Hon var syster till predikanten
Gabriel Andersson i Burvik och hade verkat som lärarinna
i byn, innan examinerad lärarkraft gick att få. Lönen utgjorde då 30
kr. per år.
Deras barn äro följande:
1) Per Anton, f. 5 april 1872, hemmansägare i Bäck, g. m. Hulda
Karlsson. (12 barn).
2) Johan Victor, f. 22 mars 1874 död 30 nov. 1904, g. m. Mathilda
Löfstedt. Deras son Hilding Nilsson är folkskollärare i Munkflohögen.
3) Katarina Lovisa, f. 25 juli 1876, död 3 nov. 1938, g. m. Johan
Renberg från Istermyrliden. Dessa makar innehade stamhemmanet,
som nu har övertagits av sonen Hugo. (5 barn).
4) Vendla Maria, f. 30 okt. 1878, död 22 jan. 1905, g. m. Nils Alfred
Lindberg, hemmansägare i Ö. Bäck. (En son).
5) Hilda Margareta, f. 1 nov. 1880, g. m. Oskar Jonsson, hemmansägare
i Ö. Bäck. (6 barn).
6) Anna Mathilda, f. 14 febr. 1882, död 10 aug. 1939. Ogift. Trotjänarinna
hos gårdsägaren Herman Pettersson i staden i trettio år.
Till Nils Petter Jonssons familj hörde också hans yngre broder Johan
Jonsson, f. 12 okt. 1850. De båda bröderna voro som ett. Under
somrarna var han stuveriarbetare på lastångare. Vintrarna tillbragte
han hos brodern. Hans stora intresse var blommor och han kallades
allmänt ”Blomster-Jani”. Stockrosor voro hans älsklingsblommor. Av
en kärna hade han dragit upp ett äppelträd, som växte upp till ett
stort träd och gav mycken frukt. Sista året skördades en hel så full
med äpplen. Tyvärr frös trädet bort ett av de senaste årens kalla vintrar.
”Jani” dog ogift den 10 juni 1915.

Typ av person:Fysisk person

Titel:Hemmansägare

Levnadsperiod:1846-02-07 – 1907-04-30

Hem land:Sverige

Hem län:Västerbotten

Hem kommun:Skellefteå

Hem ort:Bäck