Header

Beskrivning:Jonas August Lidgren, ”Brattlid-Jonke”, bonde och benläkare,
föddes i byn Brattliden, som då hörde till Skellefteå församling, den 12 mars 1836 och var son till nybyggaren Olof Johansson därstädes och hans hustru Katarina Margareta Jonsdotter.
Farfadern Johan Olofsson Kruskopp var soldat och hade sitt torp i Björnmoran av Kusmarks by. Kruskopp ville dock bli sin egen och ansökte därför om ett nybruk å kronomarken Brattliden, vilket beviljades honom den 7 sept. 1818. På gamla dagar överlämnade han ena hälvten av nybruket åt dotter och måg och den andra hälvten åt den ovannämnde sonen.
Nybyggaren Olof Johansson var en märklig man på sin tid. Han var både begåvad och driftig. Han byggde sin egen kvarn och smedja, där han tillverkade varjehanda nödvändiga ting både för egen del och åt andra. Han sysslade med metallgjutning av bjällror, spännen, klockhjul m. m. och tillverkade och reparerade väggur. Han var skicklig i allt vad han företog sig och blev med tiden också anlitad vid benbrott och ledvrickningar. På detta område vann han stor skicklighet och var vida känd under namnet ”Brattlid-Olle”.
Jonas Lidgren lärde konsten att dra i led av fadern. Handlaget tycktes ha gått i arv liksom intresset och med tiden blev han faderns överman. I Frostkåge hade funnits en ung man, som vid sina studier av människokroppen hade skaffat sig ett par skelett. Han blev emellertid rubbad till förståndet och sköt sig. Lidgren kom nu över skeletten och genom dessa skaffade han sig en ingående kunskap om ledgångarnas byggnad. De där skeletten blevo mycket omtalade, men några år före sin död föranstaltade Lidgren att de kommo i vigd jord.
Otaliga äro de historier, som berättas om ”Brattlid-Jonkes” lyckade behandling av benskador. Ibland har folkfantasin lagt till detaljer för att framställa Lidgren som undergörare. Själv ansåg hade sig ej som en sådan. Allraminst ville han kallas kvacksalva-re. Han var ganska självmedveten om sin förmåga. Det han gav sig ut för att kunna, det kunde han och det stack han inte under stol med.
När han på gamla dagar själv måste söka läkare och intogs på Skellefteå lasarett, sade han till den tjänsteförrättande läkaren (han sade du till alla människor): ”Du kan he int jig kan och jig kan he int du kan. Vi val hjälp vorader.”
Läkarna voro i allmänhet inte välvilligt stämda mot Lidgren och hans praktik, men de kunde inte göra något åt saken, helst som Lidgren aldrig betingade sig några stora arvoden. Hans taxa för en ileddragning var 37 öre (den tidens dagspenning var 1:50 kr. för tolv timmars arbete).
En sommar låg en ung läkarkandidat från Skelleftebygden, sedermera doktor Nils Berglund, uppe i Brattliden för att studera Lidgrens metoder. Men ”Brattlid-Jonke” gav honom följande vitsord: ”Handena val allri nagom lånnom”.
Berglund fick emellertid se den stora praktik Lidgren hade. En dag, när han varit borta för att hjälpa en patient i Burträsk, hade han vid hemkomsten 11 personer som satt och väntade på honom. Att färdas till Brattliden var dock inte någon nöjesresa. I gamla tider körde man byavägen till Ersmark och Kusmark och därifrån utefter en ängesväg c:a en halv mil till Brattliden, och var det sommar hade man att passera minst ett dussin grindar det sista vägstycket.
En kvinna med bruten lårbenshals hade kommit till Lidgren. Hon lyftes på ett sofflock från skäppan och bars in i köket, där Lidgren spjälkade henne. En halfköing-pojk med tummen ur led kom i samma stund som kvinnan bars ut och han blev för-skräckt vid synen. Men Lidgren tog så varligt och strök utefter tummen med sina ovanligt mjuka och känsliga händer. Det knäppte till i tummen och den var i led igen. Pojken hann aldrig bli rädd ens.
Vid större iledvrickningar hade Lidgren alltid hjälp av systersonen Albin Nilsson, som på samma gång var dräng i huset. Nilsson fick slita i den långa list, som fastgjordes vid armen eller benet, pigan höll i patienten och Lidgren själv dirigerade benet. Det small till och ledkulan hoppade in i ledhålan. Systersonen blev med tiden Lidgrens högra hand och han har efter morbroderns död övertagit dennes praktik och anseende. Och detta med ränta. Anlaget tycks höra släkten till.
Även s. k. bättre folk anlitade Lidgren och blevo hjälpta. Det berättas att majorskan Hollsten fått lårbenshalsen ur led och sökt läkare utan resultat. Att anlita en kvacksalvare kunde aldrig falla henne in. Men till slut blev ”Brattlid-Jonke” hämtad och efter en undersökning sade han: ”Ja, hänna val nog bra”. – ”Håll i gumma, du, Blena”, sade han till fröken Hollsten, och se´n gjorde han en knyck och benet hoppade i led. ”Nu kan frun stig opp och gå”, sade Lidgren och majorskan märkte till sin häpnad, att hon var alldeles bra. Hon frågade vad det kostade. ”37 öre” var svaret. Men då sade majorskan till dottern: ”Gå nu ner till fisket och ta upp den största lax, som finns. Den ska gubben ha och sina 37 ören.”
En annan fin fru från staden hade fått ”halsen ur led” och som en sista utväg begivit sig till Brattliden. Inte visste hon, att Lidgren var svag för sprit, och när hon kom fram, så låg Lidgren till sängs i fylla. Damen blev förskräckt och sade till sin skjutskarl: ”Ja, men inte kan jag släppa till min kropp åt den där”, och ville vända om hem. – ”Ja, inte vill i din kropp nanting”, svarade Lidgren, ”men nog si i vad som fattes deg och nog kan i hjälp deg”. Damen ”släppte till” sin kropp. Hon fick sätta sig på en stol, skjutsbonden höll ned hennes axlar, drängen fick ta i huvudet och höja upp och vrida det. Lidgren själv kände med sina fingrar, när huvudet kommit i sitt rätta läge igen. Då fick drängen släppa sitt tag och med en smäll kom huvudet i normalt läge igen.
Lidgren var sedan 1 april 1861 förenad i äktenskap med Greta Katarina Zackrisdotter från Fjällboliden, f. 5 april 1835. De hade inga barn. Hustrun dog halvannat år före mannen. Lidgren själv avled på Skellefteå lasarett den 19 februari 1913 och meningen var att gravsätta honom på Skellefteå kyrkogård. Men då detta blev bekant, gav förvaltare Högman i Brännfors order om att Lidgren skulle föras till Byske. Och han satte igång en in-samling till grav och sten åt honom på Byske kyrkogård. En ståtlig gravvård på församlingens gamla kyrkogård utvisar hans sista vilorum. Stenen bär följande inskription:
J o n a s A. L i d g r e n
B r a t t l i d e n
f. 12. 3. 1836 d. 19. 2. 1913.

Typ av person:Fysisk person

Levnadsperiod:1836-03-12 – 1913-02-19

Hem land:Sverige

Hem län:Västerbotten

Hem kommun:Skellefteå

Hem ort:Brattliden

Verksamhet / yrke:Ledslitare