Header

Beskrivning:Karl Efraim Rönnlund, sergeant vid Västerbottens fältjägarecorps föddes den 3 sept. 1791. Släkten var från Kalix och kom hit under finska kriget 1808-09. Enligt rullorna fanns då vid regementet en sergeant E. Rönnlund, tillhörande 2 majorens kompani och antagligen var denne Karl Efraims fader.
Karl Efraim blev soldat vid 18 års ålder och kom även att vara med i kriget. Han deltog i vakthållningen av bron vid Skellefteå kyrka, men uppges ha varit alltför hygglig. Han var även med i det norska fälttåget under Carl Johan. År 1814 var han trossbefäl och året därpå blev han v. korpral. Vid 26 års ålder blev han korpral och dist.-korpral vid 30 år, och befordrades till sergeant vid samma ålder. Som sådan tjänstgjorde han till 50 års ålder och kvarstod sedan i reserven i fem år.
Fast han varit med i två krig, lär han aldrig ha varit sårad. Han blev hudlös ibland d.v.s. fick skrubbsår. Han berättade gärna om de krigshändelser han varit med om, tyvärr glömda av senare släktled. En gång, när svenskarna varit uppställda till strid, hade en av fienderna hånat dem genom att skratta dem i ansiktet. Rönnlund sade då: ”Den skrattar bäst, som skrattar sist.” Han tog sikte på mannen och sköt och mannen stöp.
Sergeant Rönnlund var en ståtlig man, rak och bredaxlad och med allvarlig uppsyn. Desslikes hade han en stor portion humor och njöt av ett gott skämt. Han tyckte bra om gubben, som brände bort skägget vid eldgivningen och brukade säga: ”Hör du, karl, det lyser ändå på människan under, men passa näsan för dunderkolven och låt inte fängpannan göra dig blind på mer än ett öga.”
Mot beväringsmännen var han human, men drog sig inte för att handgripligen gå till rätta med dem, när så behövdes. Så lär han ha tagit dem i kalufsen och luggat dem, när han tyckte de hade för långt hår. När de stamanställda skulle byta sina civila namn mot soldatnamn, var han påhittig. Han gav dem karak-täristiska namn såsom Klubb, Stötting, Björn, Lydig, Hurtig etc.
Sitt hem hade han på Nyåkersbacken i Bergsbyn. Där odlade han upp jorden och enligt uppgift skall han ha fått hemmanet i arv vid faderns död. Sitt militära intresse behöll han livet igenom och när skarpskytterörelsen organiserades på 1860-talet, blev han en ivrig anhängare till den. Sommaren 1864 Eric-dagen företog Skellefteå Skarpskytteförening en utmarsch till Ursviken och på återvägen gjorde truppen halt utanför sergeant Rönnlunds gård. Denne kom och hälsades av skyttarna med skyldrat gevär. Befälhavaren, f. d. fanjunkaren Schönfeldt, utbragte ett ”Gud bevare sergeant Rönnlund”, som åtföljdes av kraftiga hurrarop. Denne svarade med ett ”Gud bevare herrarna.” Och sedan framträdde befälhavaren och kallade å Corpsens vägnar den grånade krigsbussen till hedersledamot i Skellefteå Skarpskyttecorps. Med några få och kraftfulla ord tackade den gamle knekten för den honom bevisade utmärkelsen och uttalade sin glädje och tillfredsställelse över skarpskytteidén. Och uppiggad av gamla minnen kommenderade han med kraftigt ljudande malmstämma ”Skyldra gevärr” och ”I armen gevärr”. Sedan bjöds befälet in på ett glas cognac, och när truppen därpå avtågade, vinkade gubben farväl med tårade ögon.
Vid 80 års-åldern besökte han en gång skytteföreningens skjutbana vid Falkträsket och sköt en vacker serie med ett av de då nyss hemkomna Remingtongevären. Tillfrågad vad han tyckte om det nya geväret, svarade Rönnlund: ”Ja, det var en fin påk, men kanske nog så lätt. Hade jag varit under 50 år, är jag säker, att jag hade skjutit lusögat på 150 stegs avstånd, så rätt går det.”
Den gamle kraftkarlen blev nära 90 år gammal. Han avled den 27 nov. 1880. Vid hans jordafärd voro hästarna klädda med svarta tofsar, och när kistan sänktes i graven, avlossades gevärs-salvor.
Rönnlund var gift två gånger. Första ggn. d. 7 okt. 1815 med Anna (efternamnet obekant), andra gången d. 27 okt. 1837 med Ulrica Östensdotter Boström från Lund f. 13 april 1804, som blev blind på gamla dagar och avled år 1883.
I första giftet voro följande barn:
1) Anna Eufrosyne, f. 8 juli 1816. Hade två döttrar: Ida f. 1841 g.m. bagaren Lagerholm i Luleå och Hilda f. 1848 g.m. bagaren Sven Björklund i Umeå. Familjen Björklund emigrerade till Amerika på 1890-talet.

2) Lovisa Carolina f. 25 sept 1817. Hon följde med fam. Björklund till Amerika och var då i sitt 76:te år.

3) Magdalena Mariana f. 4 dec. 1819. Vårdades på Härnösands hospital.

4) Efraim Ludvig f. 1 sept. 1823. Sjöman. Död i främmande land 12 febr. 1853.

5) Hedvig Apollonia f. 25 sept. 1826 gift 1 ggn. med skepparen Olof Vilhelm Wikdahl f. 5/11 1824, drunknad 21 jan. 1854; 2 ggn den 9 dec. 1860 med svågern skepparen Lars Wikdahl f. 1809 i hans andra gifte (gift 1 ggn. 1841 med Johanna Bergström f. 1822).

I andra giftet hade Rönnlund två barn:
6) dottern Maria Johanna f. 16 april 1844 död 11 juli 1845.

7) sonen Johan Vilhelm f. 4 april 1840. Var en tid sjöman. Efter-trädde sedan fadern på hemmanet. Död 1922. Gift 10 maj 1866 med Magdalena Carolina Lindberg från Myckle f. 1 febr. 1842 död 10 sept. 1874. Barn: Hulda Carolina f. 23 dec. 1867 död minderårig; Lina Katarina f. 2 sept. 1874 gift 1900 med Johan Victor Marklund från Gärdsmark f. 1873, som år 1912 övertog svärfaderns hemman. Deras barn: John f. 1902 smältverks-arbetare g.m. Gunhild Enqvist (Barn: Kjell-Göran, Stig, Sture);
Edit f. 1904 g.m. Ernst Liedgren f. 1897 arb. vid syrgasverket (Barn: Kurt, Ann-Britt, Birgitta); Simon f. 1906 grovarbetare g.m. Märta Lind (Barn: Bernt, Lilian); Signe f. 1908 g.m. Petrus Kågström, innehar lastbilsåkeri (Barn: Harriet, Erling, Ejlert, Åke och Berit); Eugen f. 1911 Realskolexamen. Ingeniör vid S.T.I. g.m. Karin Eriksson; Erik f. 1913 övertagit hemmanet, g.m. Ingrid Holmstedt (Barn: Rolf, Ove); Linnéa f. 1915 g.m. Johan Stenberg, rönnskärsarbetare (Son: Jan).

Typ av person:Fysisk person

Titel:Sergeant

Levnadsperiod:1791-09-03 – 1880-11-27

Hem land:Sverige

Hem län:Västerbotten

Hem kommun:Skellefteå

Hem ort:Skellefteå

Övriga anmärkningar:Gamla Socknebor sid 77.