Header

Beskrivning:PER ERIC NORQVIST,
tjärvräkare, f. 12 okt. 1807. Stadens förste bebyggare. N. och hans hustru bodde i en liten stuga vid älvbrinken på det område, där staden anlades (tomt 99 efter den första tomtindelningen; efter nuv. indelning Strandgatan 18).
Dessa båda makar voro en lång följd av år de första, som ropades på husförhör i staden. Hustrun Christina var en storväxt, myndig kvinna och kallade sig med rätta »stadens första fru». Eljest var hennes vanliga benämning » Sämskar-Christina» efter mannens arbete vintertid, då han plägade sämska skinn. I gengäld fick även mannen namn efter hustruns yrke: »Möss-Per-Erik.» Hustrun var nämligen utmärkt skicklig att sy mössor till den forna sockendräkten, i vilken mössa och stycke utgjorde en viktig detalj. Mössorna voro röda, gula, skära eller vita åt ungt folk, mörkblå åt äldre hustrur och svarta änkemössor. Christinas mössor voro berömda särskilt för sin vackra form.
I den nya staden beklädde Norqvist sysslan som nattvakt. N. avled 24 april 1889. Hustrun, Christina Svensdotter, f. 30 sept. 1801, avled före mannen. De gifte sig 1834 och hade barnen Erica, f. 1837, och Sven Johan, f. 1841.
Norqvists egentliga yrke var tjärvräkarens och arbetsplatsen var den s. k. Tjärukörran, den nuv. läroverksparken. Platsen var Tjärhov åren 1830—1918. Tjäraffärerna gjordes upp vid marknaderna på Vårfrudagen, och efter 3 böndagen kommo tjärbönderna med sina långflakar och då var 50—60 hästar dagligen en ej ovanlig syn. Varje lass bestod av 4 hel- eller 7 halvtunnor. Tjäran togs emot av handelsbokhållarna och behandlades sedan av vräkarna. Dessa utgjorde ett skrå för sig och den förnämste av dem var krynaren, som var edsvuren och kontrollerade både mått och kvalitet. Krynaren hade att utfärda attest på att tunnan innehöll 80 % fintjära, 15 % ordinär tjära och s % grov tjära. Krynarens intyg stod sig inför lagen.
Vräkarna hade intet att göra med lastningen, som sköttes av lejt folk. Tunnorna rullades utför slänten ned mot älven och kedjades ihop 7 tunnor i bredd och 30 i längd, en flotte på 210 tunnor, som togs på släp utför älven av en vanlig roddbåt, som roddes ned till Ursviken av två man. Senare skedde ilastningen i pråmar. De förnämsta tjärleverantörerna i staden voro firmorna Hällberg, Wiklund, Svartling och A. Markstedt & Söner.
Under förra världskriget 1918 köpte grosshandl. Svante Lundell av staden rätten att bryta bort tjäravfallet från Tjärhovet. Priset var en tunna tjära, som då kostade 100 kr. Tjärmassan, som bröts, uppgick till 175 ton och såldes till Stockholms stad, till Danmark och till ett tjärrenseriverk i Dalsland. Dessutom såldes även 10 kubikfamnar virke, som legat nedsjunket i tjärmassan.
Så småningom förvandlades den forna Tjärukörran till en av stadens vackraste parker.

Typ av person:Fysisk person

Levnadsperiod:1807-10-12 – 1889-04-24

Hem land:Sverige

Hem län:Västerbotten

Hem kommun:Skellefteå

Hem socken:Skellefteå stad

Hem ort:Skellefteå

Verksamhet / yrke:Tjärvräkare

Övriga anmärkningar:Gamla stadsbor sid 148.