Header

Beskrivning:JOHAN JOHANSSON,
kardmakare, f. 1836 i Norsjö, där fadern Johan Nilsson var bonde. Denne flyttade ner till Skellefteå socken och köpte sig ett hemman i Rönnbäcken, där han dog. Sonen var då fyra år gammal och när modern efter något år även avled, blev han utackorderad hos bönder i Myckle, Drängsmark och Tjärn. I den sistnämnda byn bodde han hos bonden Lars Johan Wiklund och var då så stor, att han fick sy sina egna skjortor. På ett husförhör fick dåvarande
v. pastorn Olof Dahlström se en liten kibitka och ett psalmodikon, som han förfärdigat och yttrade då: »Den här passar till hantverkare.» Och då kom han till gamle kyrkvaktare Pettersson i Kyrkostaden. Där lärde han glasmästeri och snickeri (likkistor och fönsterbågar). Gumman Pettersson tog sig an den fattige pojken och blev som en mor för honom och där hade han det bra. Från Kaplansbordet fick han också sin hustru, Amalia Ericsson, f. 1831, som var i tjänst hos komminister Häggbom, äldsta dotter till hemmansägare Erik Ersson på Böle.
Nygift bodde Johansson på Brännan och var då anställd som byggnadsarbetare av de båda byggmästarna Stenberg. På 1870-talet byggde han en liten gård i närheten av staden, på andra sidan »Kanalen». Tre smärre gårdar byggde han, som han sålde och till slut köpte han av snickare Lind den gård vid Nygatan, som ännu innehas av barnen Johansson ägde stor hantverksskicklighet. Han plockade sönder en karda och av en dalkarl, som gick bymellan, fick han en del goda råd och anvisningar, hur en karda skulle göras. Denne hade varit inne hos Bryggman i Källbomark och iakttagit hur tillverkningen tillgick, som han sedan beskrev för Johansson. Ett par kardor bestod av över 2.000 små tinnar och allt gjordes för hand. Johansson använde sälhud till kardorna i stället för fårskinn, som han ansåg vara för svagt. Johanssons kardor fingo också stor efterfrågan. Opplandsborna, som kommo ner till marknaderna, trängdes i hans kök för att få köpa hans tillverkningar. Priset var 2: 50 kr. för kardor och 4: 50 för skrubbor. Men industrin tog till slut död på kardmakaryrket, och Johansson köpte då ett hemman i Tjärn, som han brukade tillsammans med sina söner. Länge var han också ensam glasmästare i staden. Johansson överlevde sin hustru i 25 år. Han avled vid 89 års ålder den 20 juli 1925. Efter hans död överlämnade barnen kardmakarverktygen till Skellefteå museum.
Johansson efterlämnade tre barn: dottern Sofia Johansson, f. 30 sept. 1867, d. 1944, känd och välkänd genom en liten specerihandel som hon bedrev i över 40 år, och sönerna Johan, f. 1869, d. 1940, och Gustaf, f. 21 maj 1874, d. 19 april 1945.
Den sistnämnde hade vid sin död donerat sin fastighet till Skellefteå stad. Tomtvärdet torde vid en försäljning uppgå till 150 à 200.000 kr. Medlen skola utgöra »Glasmästare Gustaf Johanssons minnesfond» och den årliga avkastningen skall varje december månad utdelas till »hedervärda, behövande i staden bosatta personer, som icke åtnjuta full försörjning av kommunen».

Typ av person:Fysisk person

Levnadsperiod:1836-11-15 – 1925-07-26

Hem land:Sverige

Hem län:Västerbotten

Hem kommun:Skellefteå

Hem socken:Skellefteå stad

Hem ort:Skellefteå

Födelse ort:Norsjö

Verksamhet / yrke:Kardmakare

Övriga anmärkningar:Gamla stadsbor sid 93.