Header

Beskrivning:NILS JOHANSSON,
stadsträdgårdsmästare, f. 8 okt. 1831 i Ö. Fågelvik, Värmlands län. År 1870 flyttade Johansson från Nyed i Värmland till Råneå, där församlingsboken upptar honom som sågverksarbetare. Till Skellefteå inflyttade han år 1878 och ägnade sig då åt trädgårdsarbete.
Det dröjde ganska länge innan Skellefteå fick några parker och planteringar. Staden »liknade mest en stor bondby», så karakteriserades Skellefteå av en gammal platsbo. Framför stadshuset låg det rymliga torget, som under sommaren var betesplats för hästar. Men vid allmän rådstuga den 27 juni 1866 beslöts, att träd skulle planteras å torget och apotekare Dyhr, postmästare G. Höijer, jägmästare Grahl och kommissarie Hj. Ekborn fingo i uppdrag att uppgöra förslag och ritning till anläggningen. »Då torget innehåller ungefär 60.000 kv. alnar, inberäknat gatorna invid, kommer onekligen en väl anbringad plantering att betydligt bidraga till detsammas förskönande och i framtiden bliva en angenäm och skuggrik promenadplats för stadens innevånare», skriver stadens tidning.
Det hela torde emellertid ha stannat vid fromma önskningar, ty år 1873 stiftades Skellefteå stads försköningsgille av lantmätare Ludv. Zethræus. Gillet utgjorde ett aktiebolag med ett begränsat antal aktier à so öre, och 428 aktier tecknades det året. Enligt beslut i maj 1873 upplåtes en del av stadens rymliga torg åt Planteringsgillet (namnet ändrat!) för anläggande av en stadsträdgård och förarbeten började. Följande år i okt. ha plantor och växter hemkommit och planteringsgillet kallas att sammanträda å stadens källare för besluts fattande.
Först år 1884 tog staden själv hand om sina planteringar. Då upplöstes gillet och trädgårdsstyrelse tillsattes med ledamöterna: skogsinspektor Grahl, lantmätare Zethræus och handlanden Harald Höijer. Den 30 dec. beslöt allmänna rådstugan att för fem år anställa trädgårdsmästare Johansson i stadens tjänst mot soo kr. i årlig lön. Dessförinnan hade Johansson haft endast tillfällig anställning och fört en ganska bekymmersam tillvaro. Tidvis fick han ta det arbete, som bjöds, vedhuggning o. dyl.
Sin bostad hade Johansson i »Kopphuset» (Epidemisjukhuset) som då stod oanvänt. Där drev han upp sina blommor, som på våren utplanterades i rabatterna. Det var jättehampa och dalia, rävsvans, aster och lövkoja, reseda, pensé, bellis, pyrethrum m. m., som gladde med sin fägring och vällukt. Johansson var mycket förtjust i sina blomrabatter och såg ogärna att barn och hundar uppehöllo sig i stadsträdgården. Efter initiativtagaren kallades den ibland Zethræi park, och Zethræi döttrar, som tyckte sig ha någon del i parken, lekte där ganska obehindrat. Då kunde det hända, att Johansson kom och trätte och uttalade följande hotelse på sitt värmländska tungomål: »Ja ska tale ôm för bôrgmästern, att fleckera springer på rabattera.» Kl. 10 på kvällarna låstes grindarna till stadsträdgården.
Johansson var ensam om allt arbete, som utfördes. Allt vatten, som behövdes, bar han upp från älven och slog upp i stora tunnor, som voro nedgrävda i jorden. Från morgon till sena kvällen stod han i, men så hade han också all heder av sin trädgård. Vid slutet av 1890talet fick han vara med om en nyhet. Då uppsattes den springbrunn som ännu är kvar och av någon okänd anledning blivit kallad »Johanna i parken». När frosten kom på höstarna var Johansson förtvivlad. Blommorna voro hans skötebarn.
Med åren ökades Johanssons inkomster och till slut kunde han skaffa sig en liten gård norr om Kanalen. Umbäranden och sorger hade alstrat en viss bitterhet hos honom, men på sin ålderdom fick han ett mera försonligt sinnelag. Av en händelse hade han flera år tillbaka kommit att åhöra en bibelförklaring av dåvarande pastor Anton Lundström i Brännans skolhus, och ett allvarsord av denne hade kommit igen gång på gång. Och när han låg på dödsbädden fick han sluta sina dagar i frid. Han avled år 1905. Inga blommor fick kastas i hans grav, hade han sagt till om. Därtill älskade han blommorna för mycket. Johansson var gift två gånger. Första gången den 28 jan. 1871 i Råneå med Kajsa Helena Persdotter, f. 5 maj 1840 i Överluleå, som avled den 12 jan. 1877. Andra gången år 1879 med Helena Löfgren från Degerbyn, f. den 20 nov. 1845. Hon var låghalt, men munter och glad till lynnet. »Hon hoppe’ och danse’, så det bara flög om henne», och i dansen märktes det aldrig, att hon var halt. Fru Johansson uppbar på senare år en liten pension och avled år 1911.
I första giftet hade Johansson två söner:
1) Nils Algot, f. 12 juni 1872 i Råneå, arbetade i stadens tjänst, men dog i unga år av tbc. Gift med Carolina Bergstedt från Tuvan och efterlämnande två barn: dottern Annie Helena, f. 1900, gift med Erik von Arbin, tjänsteman i Wedevågs bruks AB, och sonen Allan, f. 1904, anställd i G. Öhlunds herrekiperingsaffär, gift med Gunhild Hällgren;
2) Karl Johan, f. 2 jan. 1877, d. 23 jan. samma år. I andra giftet en dotter Maria, som avled 9 år gammal.

Typ av person:Fysisk person

Titel:Stadsträdgårdsmästare

Levnadsperiod:1831-10-08 – 1907-10-03

Hem land:Sverige

Hem län:Västerbotten

Hem kommun:Skellefteå

Hem socken:Skellefteå stad

Hem ort:Skellefteå

Födelse ort:Fågelvik

Övriga anmärkningar:Gamla stadsbor sid 95.