Header

Beskrivning:Maja Lisa Söderlund, ”inhysespiga”,
föddes den 19 jan. 1794 och var dotter till bonden Nils Nilsson i Frostkåge och hans hustru Christina Olofsdotter.
Maja Lisas ungdom inföll under nyläseriets framträngande i Skelleftebygden. En av rörelsens ledare var bonden Anders Larsson i Norrlångträsk och genom honom kom Maja Lisa till en levande tro på Christus. Hon var i 25-årsåldern och hade då, åren 1821-23, plats som piga hos en bonde i Kusmark, men år 1824 flyttade hon till Storkåge till systern Lena Greta, som samma år gift sig med bonden Olof Olofsson Berglund därstädes. Efter systerns död var hon boende hos systersonen Olof Berglund, där hon tycks ha skött sig själv med egen hushållning.
Hennes ställning hos släktingarna hindrade henne ej att deltaga i ”samlingar” eller sammankomster, där hon snart blev en av de mera framträdande personerna. Ganska tidigt började hon föreläsa ur Luthers skrifter, och personer som sett och känt henne, sade, att det i den lilla kvinnans hela väsende låg någonting utom det vanliga. Hon var klädd i en enkel brun klänning av vadmal och på huvudet hade hon en svart eller vit mössa med spets framtill (”mössa och stycke”). Men i hela hennes väsen fanns något på en gång mäktigt bjudande och tilldragande.
Maja Lisa blev vida känd och omtalad och av vänner över-talades hon och nödgades att bege sig till andra orter och leda samlingar. Hon besökte ett flertal av församlingens byar, men även till grannförsamlingarna, Burträsk och Lövånger, sträckte sig hennes predikoresor, ja ända ner till Sävar. Norrut gick hennes färder upp till Piteå lfs. Vart hon kom samlades mycket folk, som ville höra ”profetissan från Storkåge”. Vanligen föreläste hon ur Luthers kyrkopostilla, som hon föredrog ur minnet. Hon hade stor förmåga att predika, men hon kände sig tryggare för att ej fara vilse i läran, när hon höll sig till fader Luther. Men så småningom började hon göra egna förklaringar och tillämpningar av det lästa. Hon hade ett klart förstånd och var utrustad med högst ovanliga andens gåvor.
Att en kvinna vid denna tid uppträdde offentligt vittnade om moraliskt mod, helst som konventikelplakatet alltjämt låg i luften som en hotelse. Denna gamla förordning från Fredrik I:s tid, eller närmare bestämt av år 1726, förbjöd statskyrkans medlemmar att samlas till enskilda sammankomster för andakts-övningar, som ej kunde hänföras till husandakt. Förordningen upphävdes först år 1858. Då hade Maja Lisa varit död i flera år.
År 1820 hade anmälts för landshövdingen i Umeå, att en otillåten andaktsstund hållits i Skellefteå kyrkostad 3:e böndagen. Landshövdingen hade infordrat förklaring av läsarna, som då inlämnade en till Konungen ställd skrivelse, undertecknad av tolv män och fyra kvinnor, och bland dessa senare återfinner man Maja Lisa under namnet ”Maria Elisabeth från Frostkåge.”
Flera gånger hade Maja Lisa kallats till förhör med anled-ning av konventiklars hållande. År 1844 blev hon instämd till kansliförhör i Umeå och skjutsades dit av systersonen, den sedermera så bekante maskinisten J. Berglund. Efter den tiden nödgades Maja Lisa upphöra med sina resor. Men hon fortfor dock att till sin död hålla morgon- och aftonböner i sitt hem, varvid stundom mycket folk infann sig.
Att nyläseriet i Skelleftebygden i stort sett var en andligen nykter och allvarlig rörelse, berodde nog även på Maja Lisa Söderlunds inflytande och någon separation från kyrkan hade inte heller blivit ifrågasatt. I det fallet intog hon samma stånd-punkt som Carl Olof Rosenius, som längre fram blev läsarnas andlige ledare.
Sommaren 1834 sammanträffade Rosenius med den 22 år äldre Maja Lisa. Härom skriver Rosenius till en vän: ”Jag mår nu ovanligt väl, ty jag har i några dagar varit åhörare till den vitt-berömda Maja Lisa”. Mellan dem uppstod ett andligt vänskaps-förbund, som för Rosenius blev av stor betydelse. Rosenius hade nu för första gången träffat en själ med en mer djupgående andlig erfarenhet, mognad och förstånd. De båda trossyskonen började en brevväxling i andliga ting, som varade från 1835 till 1850, året före Maja Lisas död, och Rosenius ”ansåg henne för den visaste och erfarnaste av Norrlands läsare.” Detta berättade han en gång för några finländska vänner.
Rosenius´ brev till Maja Lisa finnas samtliga bevarade, och det är av intresse att se, huru högt han värderade den gamla pigan. En gång började han sitt brev så: ”Tack, kära du, för brevet! Du är mig däri den du varit, den gamla själs- och trosfriska vännen”. Det är då ej heller någon överdrift att kalla Maja Lisa för Rosenius´ andliga biktmoder. Och ännu under sina sista år sade Rosenius om henne, att han av henne lärt mera än av någon annan, med vilken han kommit i personlig beröring. I sitt sista brev till henne skriver han: ”Bed Gud, kära Maria, för mig”.
Maja Lisa tyngdes ej av någon lärdom. Det är rörande att se den lilla hylla med böcker hon hade i sin kammare, inalles ett 10-tal. Samlingen meddelas här i sin helhet: En biblia (tillsam-mans med Joh. Berglund), Luthers evangelipostilla, en Concordia Pia, Galaters bok, en grovstilig psalmbok, Sions sånger, Nya Sions sånger, Doct. Svebilii Cathekes, en liten bönebok, en gammal Frågebok och tre gamla psalmböcker.
För övrigt var Maja Lisa en praktiskt duglig människa. Härom vittnar hennes bouppteckning, som upptar innehavet av följande arbetsredskap: vävstolar, bobinrullar, spinnrock, spolrock, nystkrona och tvenne kardor, ”utnötta”. Förteckningen över gång- och sängkläder jämte linneförråd var också för en ensam kvinna ovanligt rikhaltig. Det mesta utgjorde säkerligen hennes egna händers verk. Detta hindrade dock inte, att hon vid högtidliga tillfällen uppträdde i röd sidenklänning, berättas det.
När hon avled den 31 juli 1851, antecknades hon i försam-lingens dödbok som ”inhysespigan Maja Lisa Söderlund”. Ingen vård utmärker hennes sista vilorum. Antagligen jordades hon i allmäm grav och tillhör en av de många, som psalmens ord syftar på:
”Rum och namn väl Herren känner då han ropar sina vänner.”

Typ av person:Fysisk person

Titel:Inhysespiga

Levnadsperiod:1794-01-19 – 1851-07-31

Hem land:Sverige

Hem län:Västerbotten

Hem kommun:Skellefteå

Övriga anmärkningar:Gamla Socknebor sid 81.